FÖRBANNAT

förbannat flyttar

2009-09-24T17:15:00.001+02:00

Förhoppningsvis till något som borgar för lite mer kvalitet och lite mindre självhat. Eller ja, mer kvalitet i alla fall. Mindre skit. Mindre såsiga låttexter, mindre saker som inte intresserar er (mitt liv) och mer skit som ni behöver ta del av (min kunskap). Det nya namnet är afekh, en pretentiös akronym som du med lite tankeverksamhet lätt listar ut vad det står för (och om du känner mig inser du att namnet är väldigt passande).

Kort och gott; jag har haft den här bloggen sen 2005. Utan att avslöja min ålder allt för mycket kan jag säga att jag då var bara barnet, och att jag tycker att ett ombyte kan vara på plats. Jag vill tro att jag har mognat, åtminstone till den grad att jag numera formulerar mitt hat lugnt och sansat istället för att bara spy ut galla över allt. Det kanske har sin charm, men jag föredrar att metodiskt förstöra allt jag ogillar, och det är vad jag ska tillägna min nya blogg till. Dessutom ska jag försöka kategorisera mina inlägg bättre.

Förhoppningsvis kan afekh bli för Förbannat vad "Black Pearl" skulle bli för The Pirate Bay (om det någonsin hade lanserats). Om du inte förstår har jag tyvärr inte tid att förklara, det är så mycket att stå i. Nu lämnar vi det här bakom oss, okej?

Om någon tog illa upp så menade jag det.

Väl mött, på:

http://afekh.blogspot.com

Divina Commedia

2009-08-01T20:33:00.003+02:00

The last two circles of Hell punish sins that involve conscious fraud or treachery. The circles can be reached only by descending a vast cliff, which Dante and Virgil do on the back of Geryon, a winged monster represented by Dante as having the face of an honest man and a body that ends in a scorpion-like stinger (Canto XVII).

(Wikipedia)

Jag hatar Marcus Birro

2009-07-25T13:25:00.004+02:00

Hata är ett starkt ord, men jag har verkligen aldrig sett Birro i ett sammanhang där han inte är ofattbart vidrig. Varje gång jag ser honom har han applicerat någon äcklig pinad douchebag-persona utåt, men bakom potemkinkulisserna av kultur och vetande som han frenetiskt slänger upp sitter det bara en ärrad tonåring och runkar till sin egenupplevda överhet.

Om ni inte redan upplysts om att det är Birro jag pratar om så kanske ni tror att beskrivningen ovan snarare handlade om yours truly, och för det skulle jag inte klandra er. Det finns dock en viktig skillnad mellan mig och Birro, jag är fan inte pretentiös. Jag skriver inte texter för att få acceptans från andra. Ja, jag är väl också en person som hade en ganska pissig tonår och därför blev en bitterfitta istället för en Så ska det låta-tittande, radhusboende normalmedborgare. Birro börjar bli för gammal för den här patetiken.

Jag läste Jag har löst gothens gåta, åtminstone en del av den tills jag var tvungen att gå och spy, och det är verkligen helt ofattbart vilken äcklig människa han är. Vi fattar Birro. Du är speciell. Du är så jävla djup, du är verkligen en färgklick. Tänk om folk fattade saker så som du fattade saker.

Kommentarfältet är en guldgruva:

Ibland misstänker jag att Marcus Birro är ett journalisttroll. För på något vis så måste han ju förstå hur uttjatade, slitna och meningslösa alla de klichéer han använder sig av är. Antingen förstår han det, men inser att han inget annat kan, och därför måste fortsätta med det för att ha mat på bordet, eller så förstår han det och finner det underhållande att sådan extrem underprestation tillåts och till och med belönas med reda pengar. Jag skulle i alla fall fnissa lite glatt för mig själv om jag lyckades göra just som Marcus Birro och leva gott på det.

Sakkritik? Sisters of Mercy är ett band som gör precis lika monoton och simpel musik som 50 Cent. Skillnaden är väl att 50 Cent faktiskt kan vara underhållande. Om man vill studera något så bör man studera något som faktiskt gör att studera. Jag förstår mig inte riktigt på vuxna människor som är "deep" med kulturen men ändå lyssnar på banal popmusik och ser det som en prestation.

Förbannat är ingen blogg

2009-07-23T22:54:00.002+02:00

I en blogg skriver folk meningslösa anekdoter om sina liv. Bloggar behandlar vardagliga skitsaker och ger beteckningen diskbänksrealism nya dimensioner som ingen visste fanns eller ville veta om. Jag har inget liv, åtminstone inget liv som skiljer sig från resten av allas tråkiga vardagsliv, och därför inget som jag vill berätta om. Däremot tänker jag mycket. Oftast brukar jag bara motsäga mig själv och mina tankar, vilket resulterar i att jag hånat mig själv tillbaka till ruta ett och aldrig kommer fram till något. Det är nog därför jag nästan aldrig skriver inlägg heller. I en blogg vill folk visa upp sina liv, för att visa att de faktiskt gör något viktigt (enligt andras definition av "viktigt") med sin tid. I en blogg vill folk få bekräftelse.

Förbannat är ingen jävla blogg.

Förbannat är en tumör. En jävla tumör i det vidriga system av metastaser som driver mig till att tänka mer och mer på ämnen i livet där jag aldrig kommer komma till någon slutsats, en tumör som ger mig någon typ av elitistisk frihetskänsla i att jag är annorlunda när jag egentligen är precis som alla andra.

Jag inbillar mig att det är bra att tänka. Men hur kan någon säga att det är bra att tänka rent objektivt, oberoende av vad tankarna kommer fram till? Jag kommer aldrig fram till någonting, och på det sättet tror jag att jag per definition faktiskt är galen.

Jag skulle ha valt fordon eller bygg i gymnasiet. Kanske hade saker varit enklare då.

Pappa

2009-07-06T13:53:00.001+02:00

Pappa sa i alla fall att jag måste försöka aktivera mig. Åka ut till företag och presentera mig. Jag gav honom en deal: om han fixar en tidsmaskin som tar mig till skitens Nordvärmland anno 1962 så lovar jag att skaffa minst 3 psysiskt/fysiskt nedbrytande bruksjobb, som inte ger nåt annat än acceptans i socknen, på en halvtimme.

The Pretty Girl

2009-06-27T11:59:00.002+02:00

I know where a pretty girl lives/
She lives in a house on Yonder Hill/
I'm going to go there with my gun/
I'm going to kill her dad and mom/
I'm going to take her home with me/
I will love her and she will see/
We'll be married, she and I/
We'll be together 'til she dies/
I'll bury her body in the woods/
and I'll try to resist the temptation/
to dig her up/
and fuck her/

(The Pretty Girl, Casiotone for the Painfully Alone. >>Spotify)

The Real Tuesday Weld

2009-06-16T21:48:00.004+02:00

Måste komma med ett konkret musiktips till er trofasta besökare som av oklara anledningar fortsätter komma tillbaka. Dra ner skivan The London Book of the Dead med The Real Tuesday Weld. Något fräschare har jag inte hört sen dagarna då jag upptäckte The Radio Dept. och kände mig fullkomligt frälst.

För er som är lata och bara vill ha reda på jävligt snabbt om detta är något ni gillar eller inte, kolla in följande tracks:

3. It's a Wonderful Li(f)e
13. Last Words

Det finns också en del musik på Spotify, men av någon anledning inte den ovannämnda skivan. Bland annat finns The Ugly And The Beautiful som är helt okej, men i första hand skulle jag rekommendera att illegalt införskaffa ovannämnda tracks. Indie-äckligt och svinbra på samma gång;

You said you loved me, and I kind of believed it, but these days who knows what it means.

Sista punkten i kapitlet

2009-06-15T17:34:00.002+02:00

I don’t mind
I don’t mind if you forget me
Having learned my lesson
I never left an impression on anyone

The pressure to change, to move on
Was strange
And very strong
So this is why I tell you
I really do understand
Bye bye

You can only be strong for so long
It may not eat you but it will beat you
So this is why I tell you
I really don’t understand
This time

Rejection is one thing
But rejection from a fool
Is cruel
Rejection is one thing
But rejection from a fool
Is cruel

And I don’t mind if you forget me
I don’t mind if you forget me

att inkluderas enbart på grund av rent jävla medlidande

2009-06-11T19:02:00.011+02:00

Det är verkligen fullkomligt oförståeligt hur personer som bara lever på sin egen tragik överhuvudtaget orkar med sig själva. Alltså, de gör ju inte det, bevisligen. Men hur mycket patetik ska det egentligen behövas?

Vi har alla ett personligt ansvar att omforma oss själva till något lite mindre patetiskt, varje gång vi får chansen till det. Glöm aldrig det.

Festival als Wille und Vorstellung

2009-06-06T23:44:00.005+02:00

Vad är egentligen en festival? Det självklara, och tråkiga, svaret är naturligtvis att det är en samling med människor och artister, en stor fest med kultur i fokus. Det är naturligtvis bara en idiot som ser på en festival som detta, det är ett perspektiv värdigt en handläggarkärring på valfritt svenskt kommunhus, men för varje upplyst människa är en festival är så mycket mer. Festivaler är ett gigantiskt, socialt experiment som år efter år på bara en vecka expanderar med ljusets hastighet, för att sedan kollapsa i någon form av vidrig syntes där man egentligen inte kommit fram till någonting, igen.

Rockfestivaler handlar inte om musik. Så skriver Fredrik Strage, en av de svenska journalister som är värda att överhuvudtaget lyssna på, istället för att omedelbart slå en knytnäve i ansiktet på dem när de försöker orera kring något enbart i syfte att erigera sin verkliga eller imaginära, men alltid impotenta, kulturfallos något ytterligare. Strages krönika bör ingen missa, för den tar upp mycket av kärnmeningen i festivalerna. Med en avslutningsrad som är mer skitbra än pretentiös så måste jag erkänna att det är en av de bättre krönikor jag läst:

Ute på campingen skjuter någon upp en ensam fyrverkeripjäs i sommarnatten. Det liknar en nödraket.

En vän till mig påstod att en festival är som en inblick i vad som skulle hända om alla lagar försvann, ett typ av Mad Max-samhälle där maten kommer ifrån sunkiga kebabvagnar och människorna ser ut som samtliga dragits genom skiten efter en bil i flera timmar med ett intravenöst dropp av alkohol bestämt fasttejpat vid armen. På campingen nollställs alla delar av civilisationen förutom popmusiken. Nollställs gör också all den status en människa kan ha horat till sig inom samhällets ramar - social klass syns sällan på en festival. Den får helt enkelt inte en chans att synas, utan drunknar snabbt i skiten, tillsammans med den individuella värdigheten och moralen.

En festival är allt, och en festival är inget. En festival är ett mediokert alternativ till ett ännu ointressantare liv, och på sin höjd intressant som morbid kuriosa. En festival uppnår aldrig någonting, men det gör egentligen inte ett liv heller, och det är väl någonstans i det gränsområdet som företeelserna kan mötas.

farligKONST går i graven

2009-06-06T13:44:00.002+02:00

http://farligkonst.blogspot.com/

Bloggen du letar efter finns inte. Namnet farligkonst är tillgängligt om du vill registrera det.

Ett litet steg för farligKONST, ett stort steg för ett renare svenskt kulturklimat.

Victoire! Seger! Sieg!

Äventyret

2009-06-04T19:40:00.002+02:00

av Pär Lagerkvist

Det kom ett skepp med svarta segel och ville föra mig bort. Och jag steg ombord, betänkte mig inte mycket, en liten färd kunde jag gott göra, jag var ung och obekymrad och längtade till havs. Vi sköt ut från kusten som snart försvann bakom oss och skeppet fördes säkert av en frisk vind. Besättningen som jag kom i beröring med var hård och allvarlig, talades mycket gjordes inte mellan oss ombord. Vi seglade och seglade dag och natt i långa tider och efter samma kurs. Något land stötte vi inte på. Vi fortsatte år efter år, havet var öppet, vinden god. Något land syntes inte till. Det tyckte jag till slut var underligt och frågade en av besättningen hur det kunde komma sig. Han svarade att det fanns ingen värld mer. Den var förintad, sjunken ner i djupet. Det var bara vi.

Det tyckte jag var spännande. Vi seglade längre ännu. Havet låg öde. Vinden fyllde de svarta seglen. Allt var tomt, det fanns bara djupen inunder oss. Då bröt ut en fruktansvärd storm. Havet dånade och vräkte omkring oss. Vi kämpade i mörkret. Stormen hörde inte upp, och inte mörkret. År efter år fortsatte den. Molnen släpade över de svarta seglen, allt var svart och tomt och öde. Vi kämpade i natten, i ångest och nöd, upprivna, söndersargade, utan att våga hoppas mer.

Då hörde vi till slut bränningarnas bedövande dån. Av en mäktig våg kastades vi mot ett skär som höjde sig ur havet. Skeppet splittrades, vi klamrade oss fast vid skäret. Spillrorna flöt omkring, trasor av seglen; vi klamrade oss blott fast vid marken. Det ljusnade nu äntligen och vi kunde se. Skäret dit vi räddats var skrovligt och mörkt. Där stod bara ett enda förblåst träd, blommor och grönt fanns där inte. Vi klamrade oss fast. Vi var lyckliga. Vi lade kinden mot marken och grät av lycka. Det var världen som börjat stiga upp ur djupen igen.

Jaguaren

2009-05-31T17:28:00.003+02:00

Ur gröna blad sticker fram
röd nos
ögon med
trekantiga blickar
spräckligt;
morrhår vågrörelse
klotass - du flyger ju! - mitt hjärtas jaguar! -
så flyg och bit och riv och söndersarga!
Din - min moral: att slå.

Att bita är ett tvång så länge bett ger liv
att riva är en helighet så länge ruttet stinker
och söndersargas måste livets fulhet
tills skönhet-helhet ur dess mull kan gro.
Så är vi två, min dikt och jag: en klo
en vilja är vi två, ett gap en tand
tillsammans är vi: en maskin som slår.

Vi vill döda de känslolösas skri
de hjärtlösas medlidande
de vantrognas religiositet
det starkas maktlöshet
det godas onda svaghet;
vi vill föda med att döda
vi vill bereda plats
vi vill engång se
solfläckar dansa.

(Elmer Diktonius)

Jag och Joel Persson, två konstnärer i världsalltet

2009-05-30T18:50:00.002+02:00

Haiku

2009-05-28T12:08:00.000+02:00

Scen på perrongen
vilken egendomlig ro
den inre rösten
-Tomas Tranströmer

Joel Persson, pseudokonstnär av rang

2009-04-17T11:08:00.004+02:00

Jag snubblade in på en blogg häromdagen, närmare bestämt farligKONST av Joel Persson. Det som från början spikade mitt intresse var den smått absurda och på gränsen till självironiska profilbild Joel har till sitt blogger-konto, ett porträtt av en plågad, skäggig post-modernistisk konstnär i ett samhälle som aldrig kan förstå honom. Den röda flugan på konstnärens nattsvarta skjorta blir en rektalprolaps av konstnärlighet och känslor i kulturbärarens plågade anlete.

I vanlig ordning kunde jag naturligtvis inte hålla mig från att yttra min högst personliga åsikt om denna konstnärs alster. Efter en analys av förstasidan kom jag fram till att samtliga alster består av överexponerade svartvita klichébilder med kontrasten uppdragen i photoshop som ett genialiskt drag för att öka djupet i bildernas mening. Ta en bild på en av mina favoriter, "väggbilden". En bild som ger nya och outforskade innebörder till ord som "meningslös", "tråkig" och "tom". Eller varför inte utforska precis hur dålig komposition en bild kan ha genom att slänga ett getöga på bilden jag valt att döpa till "Persienner". Konstnären Persson har uppenbarligen gjort det till sitt personliga stildrag att skapa fysiskt obehag i betraktarens ögon för att uppnå bästa effekt. Magnifikt.

Det behövs ingen basker för att vara en misslyckad konstnär, men herr Persson har i sanning tagit sig friheten att gå hela vägen ut i alla andra aspekter av hans klädstil. På nästa dokumentära konstnärliga alster, som jag valt att kalla "Kulturens födelseprocess" kan vi med all önskvärd tydlighet notera ovannämnda klädstil.

Okej, kanske du som läsare nu utropar, något förargat över din morgonkopp med kaffe av märket Arvid Nordquist och vaniljcigarillen i mungipan. Vad är det för fel med att någon postar lite bilder på nätet och utvecklar sin konstnärliga ådra, i ett samhälle som allt mer pissar på kulturarbetarna, gråskalans stolta försvarare i en värld där allt går åt kuk och helvete. Vad är det för fel med att uttrycka sig litegrann?

Till att börja med kanske du som läsare tycker att det här är omotiverat. En omotiverad attack, om man så vill, på en stackars konstnär som bara vill ha en del av ett slutet sällskap på nätet där fler misslyckade konstnärer kan spotta på, och långsamt runka av, varandras mjuka och ständigt halvstående kreativitetskukar. Det hör till historien att herr Persson för en kort tid sen startade en grupp på facebook som hånade ett överviktigt, kvinnligt HV71-fan i publiken till en hockeymatch. Förargligt beteende, oacceptabelt och moraliskt förkastligt, vet ni som känner mig att jag tycker om detta förfarande. Vad Persson kanske inte inser är, att när man hånar någon annan får man också vara beredd på att själv bli hånad.

Nog om rättfärdigandet. Jag behöver inget rättfärdigande för att konstatera att Persson är en pseudointellektuell idiot. Det räcker att göra ett snabbt lingvistiskt analytiskt överslag på den kommentar som Persson lämnade på min blogg efter det att jag kommenterat att hans bilder var "svartvita överexponerade skitbilder". Naturligtvis valde han att ta bort mitt inlägg, så det finns inte längre att beskåda, men var ej orolig! Perssons idiotiska och stundtals felstavade svar finns bevarat, och ger oss alla ledtrådar vi behöver för att lösa denna gåta.

Innan du går vidare att läsa nedanstående citat, ta en titt på ännu ett alster av Persson för att inse vilket konstnärligt geni vi faktiskt har att göra med. Jag har egenmäktigt döpt alstret till: "Byggnad". Jag har för lättjans skull lagt emfas på vissa bitar med fetstil som är roligare än resten av inlägget.

& ditt fåniga utbrott är det fjantigaste som huserat i någon av mina bloggar, någonsin.

Att du helt oprovocerat går in till en person du inte känner till, kommenterar att personen är en fjant (man undrar ju länge & väl vart du fått informationen ifrån, för att grunda ett sådant uttal), påstår att min konst är "överexponerade s/v skitbilder", då du tydligen enbart dömmer utefter sista bildserien, som förövrigt inte är några "överexponerade s/v skitbilder".

Jag vet mycket väl att jag är en duktig fotograf samt att jag gör bra konst, det får jag bekräftat dagligen.
Så för mig, att se ditt otroligt oprovocerade påhopp rörande ämnet, får mig inte att tänka på något annat än en vilsen liten pojke.
En pojke som är stor i sina ord på bloggen, som ska försöka statuera för någon sorts rättvisa i sina texter, men behöver byta blöja på sitt egna samvete & kolla över sig själv istället.

Du är väl irriterad för min stora facebook grupp, är kåt på mitt ex eller är vän till F/1,8's grundare, eftersom du är såpass irriterad.
Om du hittade min blogg på något annat sätt, wow, dina handlingssätt är patetiska.

Tack för att du tog dig onödig tid att poängtera att jag inte är konstnär, då jag & min omgivning redan vet att jag är det & jag inte kan förstår hur du kan dömma mig, som inte känner mig, & påstå att jag inte är det, dumheter.

Du vet inte hur jag klär mig, du vet inte hur mycket konst jag pysslar med (vet inte om fotograf, gatukonstnär, skapare av kollage, målare, doodlare, t-shirt designer, designer osv räcker för att bli kallad konstnär?).

Sist men inte minst, jag har aldrig påstått mig vara en konstnär på grund utav något i min blogg, som vanligt så finns det alltid något, taget ur luften, i oprovocerade arga fåniga inlägg, du lyckades få med flera.

Så nu, nu kan du slicka dina sår & se över dina synder, väx lite som människa, sedan kanske du kan börja blogga om någon sorts rättvisa.
Vidriga människa.

Det roligaste med hela inlägget, kanske enbart för mig som språkfascist, är att en såpass gammal människa (man får anta att han är en bit över 20) fortfarande inte lärt sig att stava verbet döma. En domare dömer, och jag kan döma dig precis hur mycket jag vill, det är vad jag är bra på. Det är så jag arbetar.

Bara för att man kombinerar sina bilder i en "bildserie", en fattig och talanglös konstnärs motsvarighet till att släppa ett tematiskt "album" istället för en "låt", så betyder inte det att det blir bra. Faktum är att det aldrig blir bra när du gör det, Joel, eftersom du inte har någon känsla för vad du vill uttrycka. Du kan inte bara gå ut och ta en jävla bild på ett hus och tro att det ska vara en allmängiltig och bra bild som alla kan lägga sin egen värdering i. Du kan inte fotografera. Vet du hur man kan ta reda på att man inte kan fotografera? Det kan man göra genom att gå in på flickr.com, leta upp en bild som en turist tagit, sen göra den svartvit och öka kontrasten och se om det ens finns en möjlighet att se skillnad på den bilden gentemot all skit du spytt ur dig på din blogg. Ska vi pröva?

Källa: flickr (CC-BY)

Nej just det. Jag vet inte vilken värdering du lägger i ordet konstnär, förutom att du antagligen för länge sen krampaktigt greppat det som din identitet, men enligt mig finns det åtminstone en gräns: Konstnär är man först när man skapar konst. Vad är konst? En omöjlig fråga att svara på, men en sak är säker. Har du ingen tanke bakom något du gör så är det inte konst. Har man en jävligt dålig tanke (som du möjligtvis har) så är det fortfarande skit.

Jag hoppas din önskan om att jag ska blogga om "någon sorts rättvisa" uppfyllts, för du är ärligt talat en bra mycket mer patetisk människa än den feta bruden du gjorde en facebook-grupp om, och då ska du även veta att jag tycker att hon är jävligt patetisk.

Lycka till med ditt konstnärliga liv, Joel. Det kommer säkert gå riktigt bra för dig.

Vinnare av Brottsofferjourens pris i kategorin "Vad fan tror du"

2009-02-20T00:33:00.002+01:00

En gedigen mardröm

2009-02-10T15:53:00.004+01:00

Det var längesen jag drömde något som verkligen skrämde mig. Jag funderar ofta över drömmar jag haft, den eventuella innebörden eller om de bara är rent nonsens. När jag vaknade imorse runt 9-tiden så vaknade jag dock från en av de mest realistiska och motbjudande drömmar jag någonsin haft.

Jag har glömt bort mycket av drömmen, egentligen ska man ju skriva ner den direkt när man vaknar men i efterhand är jag nog glad att jag inte gjorde det eftersom jag faktiskt mådde psykiskt dåligt när jag vaknade bara av att tänka på drömmen.

I drömmen befann jag mig i ett krig. Jag vet inte riktigt vilken tidsperiod. Kanske andra världskriget. Jag satt i en öppen bandvagn, mitt emot mig satt en person jag inte kände igen. Så vitt jag minns hade jag inget vapen. I drömmen närmade vi oss, bakifrån, ett skyttevärn med sandsäckar i en korsning, i någon stad. Trots att en bandvagn rimligtvis borde väsnas rätt mycket blev de två personerna i värnet överraskade, men fortsatte ändå att skjuta framåt.

Personen mitt emot mig tog fram en eldkastare och började skicka iväg en lång, spetsig låga mot en av soldaterna. Jag såg den enorma smärtan i hans ögon, men av någon anledning vände han sig fortfarande inte och sköt mot oss. Han försökte ignorera det faktum att han höll på att bli bränd levande. Efter att ha kämpat emot smärtan ett tag gav han efter, och det var som att den spetsiga lågan sköt in i halsen på honom. Han kollapsade på marken. Lågan från eldkastaren var så skarp och rak, men ändå realistisk, sättet den gick in i halsen på honom var som en glödhet kniv mot smör. Illamåendet kände jag igen. Det var det illamåendet jag alltid tänkt mig skulle uppstå vid en riktig konfrontation med det morbida.

Då körde bandvagnen framåt, långsamt. Den numera allvarligt brände soldaten höjde en hand mot bandvagnen och tog tag i den, som om han försökte ta sig upp men misslyckades. När han släppte rullade bandvagnen sakta framåt och körde över armen, krossade den mot asfalten. Som ett skadat barn höll han om överarmen som blivit kvar efter att han försökt dra bort armen. och kröp panikslaget baklänges in i en skugga. Halva överkroppen var bränd, kläderna fastbrända vid huden. Döende.

Sen vaknade jag.

Om någon bryr sig...

2009-02-09T23:41:00.002+01:00

http://www.axess.se/web/main.nsf/partikompass

Att leva i Sverige är att lära sig orka

2009-02-03T16:50:00.002+01:00

När man spenderar ett år i Sverige spenderar man 3/4 av det året med att längta till den där överblivna fjärdedelen, som ofta smälter samman med resten av årstiderna på ett sätt som får en att känna som om en högre makt oprovocerat tvingar en att lukta på dess otvättade kön. Det är en frän, obekväm lukt som könet avger i samma stund man inser att det där man väntat på i nästan ett år inte kommer ge en paus i lidandet. Det är omöjligt att denna syn på livet är något som präglar nationer som har en bättre placering. Finns det någonstans på jorden där någon står ut med ett så mörkt och andefattigt jävla leverne som personer i våra breddgrader och över skänkes?

Tänk att man ska leva ett helt liv på det här sättet. Väntan, väntan, väntan. Ibland är det för mig oförståeligt hur folk orkar leva i pauserna. Som fångarna i Auschwitz försöker de hålla skenet uppe, låtsas som att verkligheten är oviktig, folk verkar försöka förtränga hur eländigt den större delen av det kronologiska svenska levernet är. Det är dock inget som låter sig förträngas. Det syns i ögonen på alla. Kassören i mataffären, busschauffören, de flesta människor man träffar på som framstår som något annat än hjärndöda, förhatliga svin som frossar i materialism för att tillfredsställa sina barnsliga lustar efter form och färg. Snarare är det väl kanske vad som inte syns i ögonen på folk.

Jag förvånas ständigt av att folk orkar.

Nicklas Zakariasen, sluta sno mina inlägg

2009-01-27T22:25:00.007+01:00

Jag blev nyligen uppmärksammad på att en person som jag sedan tidigare tyvärr vet vem det är (swebits etc.) systematiskt snott mina inlägg och postat på sin egen blogg. Nu är jag en upphovsrättsligt liberal människa så jag har inget emot att folk kopierar mina inlägg, jag känner mig faktiskt något smickrad av att någon skulle se någon som helst attraktion i den skit jag skriver ner. Problemet är att Nicklas (snygg stavning) inte tycker att det finns någon anledning att faktiskt framföra för läsaren att han inte själv skrivit texten utan kopierat den rakt av från en annan blogg (min).

Ta detta inlägg som ett tips, Nicklas Zakariasen från Karlskoga. Om du vill imponera på folk med dina blogginlägg så lär dig att skriva istället för att sno andras verk utan credit. Om du lyckas med det kanske du framstår i lite bättre dager.

Ta själv en titt på http://zaacka.blogspot.com/ eller skriv till Nicklas på facebook om du känner för det.

Uppdatering: Nicklas blogg är numera låst, vilket är tråkigt. Jag skickade ett meddelande till honom på en torrentsida där vi båda är medlemmar:

Jag har skrivit ett nytt blogginlägg nu som du kan kopiera utan att ge credit. Två faktiskt, eftersom du missat att sno det senaste.

Peace.

Nu kom svaret:

Det där är ju bara för mycket, ta bort bara.

Vad exakt är för mycket? Att konstatera att du konsekvent under en bisarrt lång tid stulit mina inlägg och krängt dem på din blogg som dina egna? Det minsta du skulle kunna göra, Nicklas, är att be om ursäkt, men jag antar att du också kan låsa din blogg och hoppas på att problemet upphör att existera.

Uppdatering 2: zaacka.blogspot.com finns förresten cachat på Google från den 14:e januari.

Uppdatering 3:

Skriv mer sällan så kanske du inte framstår som en idiot

2009-01-20T15:18:00.003+01:00

Jag läser en del andra bloggar, förutom min egen. Jag inbillar mig att det på något sätt är utvecklande att ta del av andras tankar och jämföra dem med mina egna, för att på så sätt kanske komma fram till någon typ av syntes där jag blir en lyckligare människa. Som du kanske förstår så är det sällan någon sådan uppenbarelse lyxar till livssituationen, men man kan knappast bli klandrad för att man håller krampaktigt i hoppet.

En sak jag har märkt under mina resor i bloggosfären är att många tycker om att klaga på sin egen oförmåga att uppdatera sina bloggar. När man sedan går tillbaka och ser vad inläggen består i så brukar det oftast vara meningslösa anteckningar om vardagliga saker de gjort, och det är faktiskt svårt att se vari värdet skulle ligga för en utomstående läsare att få ta del av informationen de skiter ur rövhålet som de kallar för sin blogg.

Vad sägs som att du tar och följer rådet i det här inläggets rubrik och sparar dina jävla tankar tills du faktiskt har något att säga.

Jag har inget mer att säga utöver detta inlägget. Jag har inte kommit fram till en enda slutsats sen mitt senaste inlägg. Dock skriver jag, till skillnad från de senaste två inläggen eller så, detta inlägget utan att vara under påverkan av alkohol, och det kan ju ses som ett steg i rätt riktning. Det kan också ses som en helt meningslös anekdot, och det är väl ungefär så jag ser det.

Det gamla ordstävet "Har du inget vettigt att säga så håll käften" är kanske i det hårdaste laget i den tangentbordslösa verkligheten, men när det kommer till dig och din jävla blogg så bör du nog sätta en liten post-it lapp på din skärm så att du inte glömmer det.

En sista grej innan jag avslutar för den här gången: Jag har upptäckt en extraordinärt bra författare. Spendera 39:- på dig själv (frakten är gratis på adlibris) och köp Naiv. Super, utan tvekan en av de bästa böckerna jag läst. Dessutom bör du snarast ta och se filmerna Den brysomme mannen (IMDB) och Tatt av kvinnen (IMDB). Den senare är förresten en filmatisering av boken Blåst (idiotisk översättning) av samma författare som skrivit Naiv. Super, nämligen Erlend Loe.

Tills nästa gång; håll den skeptiska flaggan högt.

Far och jag

2008-10-29T17:32:00.002+01:00

"Far och jag" av Pär Lagerkvist från "Onda sagor" (1926). Läs och njut, jag har skrivit av en bit bara för er, era svin:

Vi gick tysta. Var och en tänkte på sitt. Mitt hjärta drogs ihop som om mörkret kommit in och börjat krama på det. Då, när vi var inne i en kurva, hörde vi plötsligt ett väldigt dån bakom oss! Vi väcktes förskräckta ur våra tankar. Far ryckte mig ner på banvallen, ner i avgrunden, höll mig kvar där. Då störtade tåget förbi. Ett svart tåg, släckt i alla vagnarna, det gick med rasande fart. Vad var det för ett, det skulle inte komma något tåg nu! Vi såg förskrämda på det. Elden flammade i det väldiga lokomotivet där de skyfflade in kol, gnistorta yrde vilt i natten. Det var ohyggligt. Föraren stod där blek, orörlig, med som förstenade drag, upplyst av elden. Far kände inte igen honom, visste inte vem han var, han bara stirrade rätt fram, det var som om han skulle bara in i mörkret, långt in i mörkret, vilket inte hade något slut.

Uppjagad, flämtande av ångest stod jag och såg efter den vilda synen. Den uppslukades av natten. Far tog mig upp på banvallen, vi skyndade hem. Han sade:

- Det var underligt, vad var det för ett tåg? Och föraren kände jag inte igen. Sedan gick han bara tyst.

Men jag skälvde i hela kroppen. Det var ju för mig, för min skull. Jag anade vad det betydde, det var den ångest som skulle komma, allt det okända, det som far inte visste något om, som han inte skulle kunna skydda mig för. Så skulle denna världen, detta livet bli för mig, inte som fars, där allting var tryggt och visst. Det var ingen riktig värld, inget riktigt liv. Det bara störtade brinnande in i allt mörkret, som inte hade något slut.

Earth angel, please be mine.

2008-10-24T00:41:00.003+02:00

Känslan av att aldrig räcka till känns som ett ok man accepterat för ganska länge sen. Men att kombinerat med denna insikt se hur uppenbart underlägsna människor når framgång är ju fullkomligt fruktansvärt.

Now, I am living out my life in my corner, taunting myself with the spiteful and useless consolation that an intelligent man cannot become anything seriously, and it is only the fool who becomes anything. Yes, a man in the nineteenth century must and morally ought to be pre-eminently a characterless creature; a man of character, an active man is pre-eminently a limited creature.

Patetiken i att citera Dostojevskij är så tjock att den går att skära med kniv. Ja, men om gubbjäveln inte hade skrivit så träffande så hade jag inte citerat honom, jag har alltid varit en stor anhängare av att se saker för vad de faktiskt är och särskilt när det kommer till att granska kultur.

Detta är förresten mitt 100:e inlägg på bloggen.

Jag har fortfarande inte kommit fram till en enda konkret slutsats som kan hjälpa mig vidare i livet.

Vi syns i helvetet.

edit: Såg att jag nyligen citerat exakt samma citat. Det tåls att citeras två gånger.

Lita på dina fördomar

2008-09-28T02:29:00.000+02:00

En sak jag insett efterhand är att de personer som man spenderade lyckligtvis försumbara tidsperioder med i sin barndom till nästan skrämmande stor del blivit exakt som man tänkte sig. Livsödet var uppenbart för nästan alla redan någon gång i mellanstadiet, och att se tillbaka på de konstateranden man gjorde när man var kanske 11 år och se att nästan alla stämde är minst sagt skrämmande. Om inte annat så tjänar det till att förstärka den känsla av panik som ibland greppar en när man inser hur ensam varje människa är i världen.

De där tjejerna som man trodde skulle bli white trash har mycket riktigt skaffat barn ungefär nu, vid den mogna och väl övertänkta åldern av 20 år. Bra. De där killarna som man tyckte var jävligt äckliga har mycket riktigt åkt till Australien minst en gång eftersom det är så långt bort man kommer från Sverige. Den där resan alla måste göra för att finna sig själva är för övrigt ett återkommande tema som jag alltid hatat, men som jag är tvungen att se mellan fingrarna med lite eftersom jag under den senare tiden fått en allt större lust att se något annat.

Men vad i helvete då. Är livet verkligen så oundvikligt som det verkar? Det verkar ju onekligen som att varje människa stöps i en form och sedan är till synes helt oförmögen att förändra sig till det bättre. I detta fall är som vanligt "det bättre" vad jag anser vara bättre. Dock anser jag mig ha rätt, eftersom jag till exempel tycker att det är fel att sätta ett barn till världen när man är 20 år och inte vet ett jävla skit om livet. Helvete, jag är ju förmodligen tre gånger så insiktsfull som någon av dom här idioterna och jag tänker knappast ta chansen att sätta ett barn till världen än. Med min historia av att bli pissad i ansiktet av ödet så skulle mitt barn säkerligen få downs syndrom ändå, och jag skulle långsamt transformeras till en sån där kristen förälder som älskar sitt barn ändå och predikar för alla barn och vuxna likaså om allas lika värde. Fy fan.

Kort och gott, fy fan för ursprunget. Varför tog det så här lång tid att inse att geografi är något fullkomligt värdelöst när det kommer till mänskliga relationer? Att alla var idioter insåg man väl någonstans på vägen men är det verkligen inte förrän nu man insåg att det var permanent? Död till min hemstad, som ett stycke musik en gång uttalade.

Förresten, hur länge måste man vänta tills man blir av med den där känslan av meningslöshet i det stora? Jag vet, jag vet, man är meningslös och därför kan man lika gärna njuta av livet men för helvete. Och kanske framför allt, varför är ingen annan skräckslagen över alltets storhet? Bara jorden gör mig rädd, resten är stängt av någon typ av mental röd branddörr för att undvika att bli sinnessjuk.

Jag är verkligen en småsint man, men jag finner tröst i att ingen jävel kan påstå att de är något bättre. Vi är alla pissdroppar i evighetens ocean.

The crooked tree

2008-03-13T23:18:00.000+01:00

Once upon a time there was a crooked tree and a straight tree, and they grew next to eachother. And every day the straight tree would look at the crooked tree and he would say; "You're crooked. You've always been crooked and you'll continue to be crooked. But look at me, look at me said the straight tree. I'm tall, and I'm straight". And one day the lumberjacks came into the forest and looked around, and the manager in charge said "Cut all the straight trees!" - And that crooked tree is still there to this day, growing strong, and growing strange.

(Wristcutters: A Love Story)

Dubbelriktat hat

2008-02-13T13:39:00.001+01:00

Jag har en annan personlighet i mig, förutom det pseudo-intellektuella as och socialt inkompetenta helvete som jag motvilligt sätter på mig utåt. Jag tror förresten att alla människor har denna lilla äckliga svulst i hjärnan så jag försöker på intet sätt göra mig speciell. Delen jag talar om är den delen som kontinuerligt kritiserar allt jag gör, och ger mig frågeställningen vad jag egentligen hade tyckt om någon annan gjort exakt samma sak. Nej, allt kritiserar den naturligtvis inte, jag är inte en av de där idioterna som går runt med anletet begravt i händerna så fort jag befinner mig i ett rum med fler än 3 personer jag inte känner, men jag ska förklara.

Denna bloggen är ett jävligt bra exempel på mitt introverta självförakt. Ni kan inte gissa hur jävla många artiklar som tillkommit för att sedan slängas med min egen motivering "fy fan". Utan tvekan tror ni nu att jag är någon typ av tragisk människa, men där tar ni fel ännu en gång, överhuvudtaget tror jag att just ta fel är det enda ni gör när ni läser mina texter. Jag är på intet sätt en idiot, snarare tvärtom. Jag är en betraktare, och framförallt föraktare, av sociala avarter.

Hur som helst kommer jag skita i denna självkriticism nu. Jag är medveten om att texterna förmodligen skulle bli betydligt bättre om jag gick igenom den allsmäktiga skrivprocessen, men det tänker jag fan inte göra. Jag hatar författare, jag hatar alla som skriver som ett yrke. Precis som alla yrkesroller begraver de sig i självförhöjande "kompetens" tills de inte kan se något annat än deras påhittade kvaliteter. Efter denna lilla prolog ska jag nu spy ut vad jag egentligen ville komma fram till, förutsatt att du fortfarande läser denna text. Det förvånar mig i sådant fall att du gör det. Jag tänker inte sätta någon underrubrik - enbart för att personer som hittils inte bemödat sig med texten inte ska få en snabb väg in i den tänkta delen av texten. Denna sparar jag enkom till dig, i nästa stycke, kära läsare.

Jag hatar människor så jävla mycket. Egentligen gör jag inte alls det, för det är en så bred definition. "Jag hatar mänskligheten" är ett uttryck snarare reserverat för 16-åriga sociala missfall som lyssnar på metal, och det innehar en styrka de inte förstår något om. Givetvis hatar jag inte mänskligheten, mänskligheten är på något äckligt virusmässigt sätt väldigt vacker. Däremot hatar jag vissa delar av mänskligheten.

Internet vrider på något sätt fram den riktiga sidan hos en människa. 52-åriga farsor raggar på tonårsflickor i samma ålder som deras döttrar, 17-åriga personer av manligt kön (notera, ej män) lägger äckliga kommentarer på det motsatta könets bilder, det är där essensen av en människa kommer fram. För mig blir det omöjligt att te mig till en människa som inte tillhör den sektionen av människor som aldrig lägger ut dessa fiskekrokar för att få knulla i tonårstjejers bilddagböcker. Själva aktionen tycker jag faktiskt direkt visar ett klent intellekt, och ni får förlåta mig för att jag låter rasbiologisk här men hur fan ska jag annars uttrycka mig? Efter 20 år av liv har jag fortfarande inte kommit på ett bättre sätt att klassa människor än idiot och icke idiot, möjligtvis med en enkelfärgad gråzon inemellan för personer som är obestämbara eller bara synd om.

När jag var yngre kunde jag känna avund för killar som ogenerat kunde ragga upp brudar, och jag förvånades alltid av hur jävla dumma brudarna i fråga var. Men man blir väl knappast annat än jävligt dum när man låter könsdriften kontrollera ens hela beteende. I efterhand då jag med åren blivit ännu smartare (det är tydligen möjligt) så inser jag att mitt dåvarande (reella) kvinnorförakt var missvisat. Att anklaga kvinnor för detta mycket äckliga förfarande i mänskligt beteende är såklart inte korrekt, det är minst lika mycket den manliga delens fel och därför kom jag till slutsatsen att problemet inte alls ligger i könen utan i en grupp människor.

Denna grupp människor är en grupp som du och jag båda känner till. Det är gruppen människor som gud verkat placera på denna jord som blinda idioter med det enda syftet att kopulera sig till lycka. Nu felformulerade jag mig igen, det är naturligtvis inte heller något fel att knulla sig till lycka, men att kontinuerligt göra det med nya partners är inget annat än patetiskt och ett jävla signaltorn för "jag har en trasig självkänsla". Gruppen människor är så jävla irriterande, eftersom de medans personer som jag kollar mot stjärnorna bara ligger och knullar. Hormonstinna människor är det äckligaste jag vet, oavsett om de är 17 år eller 52 och fantasirunkar till sin dotter.

Översexuella människor uppvisar en orealistisk vänlighet. Och självklart gör de det, det är ju så man får knulla. Den fullkomligt jävla intelligensbefriade motparten bara sväljer och tar emot falskheten som en slemmig försats och mår sedan dåligt efteråt. Så jävla förtjänat illamående ska tilläggas.

Vad har något detta att göra med dubbelriktat hat då? Ja, det borde du fan förstå vid det här laget.

Tankar från en påverkad man

2008-02-09T02:04:00.000+01:00

Förhoppningsvis är ni några som på något extremt tekniskt sätt uppskrivit er på en prenumeneration på denna blogg. Grattis säger jag till eder, och vill ge er en exklusiv hälsning som belöning: Dra åt helvete.

För just så känner jag just nu. Ett textstycke av Dostojevskij fångar så äckligt bra mina känslor just nu, trots att jag är medveten om hur extremt patetiskt det är att läsa Dostojevskij och inbilla sig att man innehar någon sort av intelligens. Dock vet jag, sedan länge, att jag innehar gott om intelligens och du kan därför även i denna bemärkelse dra åt helvete om du har något att säga i frågan.

Now, I am living out my life in my corner, taunting myself with the spiteful and useless consolation that an intelligent man cannot become anything seriously, and it is only the fool who becomes anything. Yes, a man in the nineteenth century must and morally ought to be pre-eminently a characterless creature; a man of character, an active man is pre-eminently a limited creature.

Ja, så är det ta mig fan. Din jävel Dostojevskij, att du ska behöva lägga det så vackert. För nu sitter man här, i någon sorts introvert äcklig dimma av självförakt och funderar över vad i helvete man egentligen håller på med. Vad vill världen mig egentligen, och varför är staden jag kommer ifrån ett sådant legendariskt tillhåll för kuksugare? Varför är allt skit?

Frågorna är många medan svaren, som bekant, är få eller icke existerande. Så vad ska man göra åt denna känsla av icke-tillhörighet och icke-glädje? Det man brukar göra, såklart.

Ingenting. Absolut inget jävla ting.

Görans bok

2007-12-16T23:13:00.000+01:00

Jag kan omöjligt vara den första som fått denna idén. Original.

Herre jävla gud.

2007-09-23T13:36:00.000+02:00

Farfars bilar

2007-08-20T10:29:00.000+02:00

"Vi åker farfars bilar, vad alternativt! Farfars bilar är ju egentligen en åkattraktion för små barn men om vi åker den och lägger upp bilder på det på bilddagboken så tycker folk säkert det är jätteroligt! HAHA! Ta fram kameran, göörlfräänds, åh vad crazy vi är!"

jag har inget hopp om mänskligheten längre.

Bilddagboken kan dra åt helvete

2007-08-15T00:35:00.000+02:00

Det är inte ofta beröm och lycka hittar rätt. Mer ofta än inte så är det idioter och jävla as som får njuta framgångens frukter, och mer än något verkar marknadsekonomin favorisera något så meningslöst som timing.

Bilddagboken är ett bra exempel på ett fenomen som växt helt ur proportion. Ett utvecklingsstört barn som helt och totalt växt ur sina kläder och nu mer liknar en snorätande förvuxen tumör på det Internet som vi växt att älska för sin förmåga att samla allt sinnessjukt och depraverat. Bilddagboken är inte bara dåligt, det är oförtjänt av den primärplats den fått i svenska ungdomars nätliv.

Sidan ser ut (och har alltid sett ut) som ett gymnasieprojekt där ett par idioter googlat fram lite PHP-funktioner och knåpat ihop en dåligt designad sida där man kan ladda upp bilder i en kalender och kommentera dom. Jävligt innovativt, en idé av liknande solskensbadande nyskapande har förmodligen aldrig sett dagens ljus. Hur fan är det möjligt att denna sida blivit så populär? Jag inkluderar statistik från Alexa:

I bilden ser ni att bilddagboken i jämförelse med andra kulturellt överlägsna sidor inkluderade i sammanställningssyfte har fått en helt oförtjänt skjuts det senaste året.

Ok, så vad är det nu då som är så jävla dåligt med bilddagboken frågar du, tårögd och fylld av hjärtesorg. Varför kan inte bara alla idioter på bilddagboken lägga upp sina bilder ifred och vänta på dagen då de webbansvariga på bilddagboken.se mentalt flyttar ut ur 1990-talet? Därför att det finns bättre alternativ, och det faktum att folk inte vet om dom gör mig gråtfärdig.

Another one bites the dust

2007-08-08T16:35:00.001+02:00

Så har det än en gång lett fram till detta. Ännu en avhandling av mig, där ett av samhällets utsatta får se sig sparkad i magen och psykiskt förstörd av mina omoraliska värderingar. Personen jag tänkt analysera denna gång är x_Psykfall_x F15 på Lunarstorm. Hennes blogg bjuder på en smaskig buffé av självömkan och sinnessjukdom. Som vanligt är direkta citat det bästa sättet att beskriva uppgivenheten man känner när man läser människans blogg.

Jag vet inte vad det är som tar åt mej, men nu vill jag bara dö! Lämna den här sjuka världen bakom mej, söka efter nåt nytt. Det gör så ont. Runt 19.00 ikväll slog det mej döden lockar mej mer än någonsin. Och snart är det över. Förlåt.

Runt klockan 15:10 idag slog det mig att du kan dra åt helvete. Varför skriver man att man ska dö, om och om igen, om inte för att leva på andras reaktioner? Om ens enda mål faktiskt var att dö, hur svårt är det? Och framförallt, var passar en blogg på lunarstorm in som ett verktyg att ta sitt liv?

Även om det låter så så är jag inte dum. Jag förstår mänskligt lidande. Jag är inte en iskall människa som sitter bakom ett tangentbord och försöker spela tuff, jag har så vitt jag vet ingen personlighetsstörning som hämmar min förmåga att känna empati. Men detta är något annat.

För ett tag sen såg jag på Farväl Falkenberg. En grym film om livet i en mindre svensk stad ur ett rent maskulint perspektiv, inte på skogshuggarviset utan bara att alla roller mer eller mindre spelas av män. I filmen tar en av karaktärerna livet av sig. Han säger något i stil med "kan ni förstå mitt beslut? det är viktigt att ni förstår det", eller nåt i den stilen. Den typen av ärlighet kan jag respektera. En människa som inte längre vill leva, och som gör ett konkret val. En vän som man kan tacka för tiden man haft, och kanske något barnsligt hoppas att man någon gång syns igen.

Men denna typ av självömkan är något helt annat. Detta handlar inte om att vilja ta livet av sig, detta handlar om att vilja suga ut andras välvilja. En social parasit som inte bara är destruktiv för sig själv, utan även för alla i sin omgivning. Att människan behöver hjälp är fullkomligt uppenbart. Att personen ifråga faktiskt kommer ta livet av sig är något jag ställer mig väldigt frågande till. Och som det äkta as man är så kan man inte låta bli att tänka lite på anekdoten "Girls are still more likely than boys to attempt suicide, experts say, but boys are more likely to succeed." (källa).

Det tar emot lite att ogilla en så uppenbart svag person. Att sparka på någon som ligger har aldrig varit någon passion, men vad i helvete. När man lockas av döden som vacker och vägrar förstå varför personer i ens omgivning mår dåligt så kanske man borde hålla käften.

FAN VAD DÅLIGT ALLT GÅR! ALLT OCH ALLA KOMMER TRÖTTNA PÅ MEJ NÄR JAG DEPPAR SÖNDER SÅ HÄR JÄVLA FUCKING MYCKET. VARENDA JÄVEL KOMMER LÄMNA MEJ.

älskade linnpinn. vi har våran värld. vi ska leva i den i denna värld så länge som det går. hoppas du vill det. å sommaren. då kommer våran värld existera mer än vanligt.

Om ni spenderade lite tid utanför eran värld där ni bara mådde så jävla dåligt och det var så jävla synd om er hela tiden kanske ni skulle må lite bättre. Du är 15 år, du är patetisk. Du har ingen som helst erfarenhet av livet. Du vet inte ett jävla skit. Sluta lipa över att allt är så jävla svårt, du ligger förmodligen bland de få procent av jordens rikaste människor i ett land där alla som föds har haft jävligt mycket tur. Kolla bara på hennes jävla polares inlägg!

förlåt att jag inte kom te skolan idag.. jag.. mår inte så bra idag....

Fjortisgrammatiken till trots, vad i helvete. Vad gulligt det är att se när man tävlar i vem som mår sämst, ni har verkligen dåliga liv. Fy fan vad synd det är om er, era jävla as.

UPDATE:

Guldcitat: "Ingen färg är svart nog för att beskriva hur mörkt det känns inuti."

Guldbild på hennes vän från hennes bilddagbok:

Arvikafestivalen

2007-07-16T13:59:00.000+02:00

Det var min första festival. Jag var pepp som fan, två liter sprit i bagaget och med alla förutsättningar att misslyckas på alla fronter. Festivalen skulle bli som en enda lång låt med Las Palmas, dekadensen skulle tränga igenom varje tanke och handling.

Det började ganska bra. Man såg många extremt schletna människor och vädret var rätt schysst. Vi hamnade bredvid två trevliga stereotypa norrlandsfeminister och ett läger fullt med äckliga bitpopare - inte av den bra sorten (typ Slagsmålsklubben, som jag för övrigt missade) utan av någon helt sinnessjuk urspårstyp med färgslingade dreads och någon form av rabiat mördar-bitpop med tyska marschliknande drag.

Skit samma. Vi flyttade därifrån i alla fall, och det visade sig vara ganska smart med tanke på hur platsen såg ut sista dagen.

Till slut kom regnet. Uppgivenheten började tränga på, och jag med vänner började sakta men säkert inse att man inte längre söp för att det var roligt - man söp för att stå ut med skiten. Alla lertyngda promenadvägar, alla vokalfulla asta kask-punkare med mäskdunkar, all jävla skit. När man steg upp på morgonen ville man ärligt talat inte se något genom nyktra ögon, man gick direkt till färskvattnet och blandade grogg med blandsaft.

Jag kan i efterhand konstatera att två liter sprit inte räckte för att bedöva smärtan under samtliga dagarna. Nästa år får det bli att ta med riktigt mycket stark jävla cider att grogga med också.

Det var dock en liten ljuspunkt i detta hav av äckliga människor: Patrick Wolf. Riktigt bra konsert, även om Lars inte höll med.

Det är knappt så man vill, men det blir nog att åka tillbaka nästa år igen. Masochist som man är.

Coca-Cola Zero

2007-06-22T11:50:00.000+02:00

Copypasta:

Även om den språkliga nivån på denna text är ganska efterbliven i vissa delar så innehåller den en del intressant fakta.

Coca Cola har på senare tid lanserat en ny variant av Coca Cola med namnet Cola Zero. Reklamen för detta har varit en av företagets största satsningar på länge.
Nu är detta långt ifrån en ny produkt, utan bara en nysatsning av Cola-light som den såg ut innan man bytte sötningsmedel från Aspartam till Sukralos. Visst har man kanske ändrat något på smaken, men det är inget som vi konsumenter märker mer än att de lyckats att minska light-smaken något.

När Cola-light innehöll Aspartam och Acesulfam K, sjönk försäljningen kraftigt, då allt fler fick klart för sig hur farligt Aspartam var som sötningsmedel. Fenylalanin en av de aminosyror som bygger upp just Aspartam, hade för länge sedan visat sig kunna ge problem och produkter som innehåller Aspartam måste ha en varningstext som talar om att produkten innehåller Fenylalanin. Forskning visar dessutom att Fenylalanin är ett främmande ämne för oss människor och när det bryts ner i vår kropp lämnas vissa restämnen kvar. Några är Metanol och Formaldehyd. Just Formaldehyd anses vara ett av de mest cancerogena ämnen som finns och då främst vara aggressivt när det gäller bröstcancer. Formaldehyd blandat med vatten blir Formalin.
När man dessutom upptäckte att Cola-light inte alls fungerat som man tänkt, när det gällde viktminskning, utan istället kunde orsaka, att de som drack Cola-light hade svårare att hålla vikten, beslöt företaget att byta sötningsmedel.
Utan att man knappt märkte det, ändrade företaget sin light-variant och bytte ut sötnings-medlet i drycken till Sukralos, som är godkänt av EU och lanserats i Sverige år 2005.

Mycket snabbt kom den ena rapporten efter den andra om det nya sötningsmedlets olämplighet. Göran Pettersson sockerexpert och professor på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg, varnade tidigt för denna klororganiska förening. Sukralos visade sig ha släppts på marknaden utan att någon direkt forskning har gjorts varken om hur den påverkar vår miljö eller oss människor. Vid djurförsök däremot har man på senare tid upptäckt att ämnet snabbt ledet till att *Tymuskörteln krymper, att lever och njurar förstoras och att produktionen av röda blodkroppar förändras. Andra biverkningar som man upptäckt på människor i USA är andnöd, depression, gaser, diarré, huvudvärk, illamående, ledvärk, magsmärtor, migrän, yrsel, uppsvälld mage och oregelbundna hjärtslag. Detta kan man bl.a. läsa i Näringsmedicinsk Tidskrift nr. 2 år 2006.
TV visade, för ett tag sedan, ett halvtimmesprogram om olika konstgjorda sötningsmedel där Sukralos dömdes ut helt.

*Tymuskörteln är både viktig för vårt immunförsvar och för att vi inte ska drabbas av massa konstiga allergier. Personer med elöverkänslighet har ofta en dåligt fungerande Tymuskörtel.

Ny kris hos Coca-Cola! Skulle man varna folk för detta nya farliga sötningsmedel, som inte bara fanns i deras egen light-variant utan även i sockerfri ketchup, nyponsoppa, drickyoghurt, sockerfria drycker och många fler produkter från andra multinationella jättar.

Nä, det enklaste var att gå tillbaka till en liknande Light-Cola som man tillverkat tidigare och som innehöll Aspartam och Acesulfam K, men att ge den en ny look och sedan på sikt omärkbart ta bort sitt misstag med Sukralos från marknaden

Tjuvlyssnat.se - 30 % kul, 100 % omoraliska as

2007-06-19T21:16:00.000+02:00

Tjuvlyssnat.se kan i mjuka ordalag beskrivas som sidan på nätet som är skitrolig enligt personer av kvinnligt kön mellan 17-50. När de inte spenderar sina dagar med att vara ytliga as sitter de på nätet och ljuger ihop konversationer som de påstår sig "hört på bussen". I generös retur får de kommentarer från andra kvinnor (alla på tjuvlyssnat är kvinnor) som tycker att historien var "gullig" eller "jätterolig!". Webb 2.0 när det är som bäst.

Det som kanske är mest motbjudande av allt med sidan är det faktum att sidan helt plötsligt "äger" historierna när man skrivit dit dom. En kollaborativ idé blir helt plötsligt ett sätt för två snåla as att tjäna pengar på andra personers kreativitet (eftersom alla historier är ihopljugna).

Så inte nog med att idioterna Damon och Gloria som står bakom sidan pissat ännu lite i det hav av piss som är Internet, dom tar pengar från författare av väldigt korta verk och lägger pengarna i egen ficka. Missta mig inte, jag är ingen stor fan av upphovsrätt, och anser det inte vara fel att ta text och göra vad man vill med den. Men att samla ihop den under falska avsikter från hängivna bidragsgivare och sen sälja skiten för egen vinning?

Eller som Gloria säger i en intervju:

- Jag tror att boken skulle funka perfekt som present, man kan sitta och läsa högt för varann. I would buy it! och jag är ju inte alls partisk, ha ha!

Ha ha indeed. Fitta.

Att vara en patetisk nolla

2007-06-18T18:51:00.000+02:00

Alex Schulman. En vän till mig läser tydligen hans blogg, och tyckte den var riktigt bra. Jag ställde mig extremt skeptisk till kvalitén på Schulmans blogg, särskilt efter att google berättat för mig om hans förflutna på Stureplan.se.

Idiotens riktiga flaggskepp är såklart hans blogg på Aftonbladet.se. Ett inlägg som "Folk jag hatar" säger rätt mycket om vilken fjant han är. Vem försöker han vara? Mig? Man må vinna billiga poänger på att bara vara ett cyniskt as hela tiden och dissa helt legitima uttryck, men när man är en stureplanskåt tönt som pressar sin blivande fru till att väga under 50 kg så kanske man borde hålla käften istället.

Ja Alex, det är rätt löjligt att säga "giftpinne" istället för cigarett. Det vet jag och alla andra människor som sakta men säkert insett att världen är full av idioter. Att sen skriva om hur mycket man hatar det på sin blogg på Aftonbladet är väl kanske inte så mycket tuffare.

Alex Schulman googlar sig själv. Hela tiden. För han är ett patetiskt as.

Det finns ett Italienskt uttryck, "Om du vill lära känna en man, kolla på hans vänner". I Schulmans fall kanske vi ska bedöma bloggen efter personerna som läser (och kommenterar, tyvärr). Om ni har hyfsat samma sinnesstämning som mig så behöver jag nog inte ens förklara följande urklipp från när Alex fick stryk av en dörrvakt som han provocerat:

stackars alex.. du får nääästan skylla dig själv lite ;)

Gå vidare med det där, se till så att han får sparken! Du har makten Alex - use the force!! Det där är bara leksakspoliser - de är ledsna för att de inte kunde bli riktiga poliser och njuter av att vara lite småelaka, ungefär på samma sätt som du gillar att vara elak ibland:-P

du är GENIAL hahaha i fuckin luv ya

ALEX.. du e så skön!

HAHAHAHAHAH du är sveriges skönaste person HAHAHAHA

Detta från bara ett inlägg. Schulmans jävla blogg skulle kunna ge mig hjärnblödning. Jag måste lira lite Scarface, langa lite koks, få ut lite agg.

Schulman, you fuckin' cock-a-roach.

Förbannat levande

2007-06-18T17:26:00.000+02:00

Förbannat är vid liv. Du som tvekade, be om förlåtelse. Du som trodde, känn den religiösa lyckan strömma genom din kropp. Tema från Gecko & Fly. Logotypen är modifierad och licensen lyder Attribution-NonCommercial 2.0.

Nu jävlar.

Så klarar du ett drogtest (urinprov)

2006-10-08T13:55:00.000+02:00

Olika droger bryts ned olika fort i kroppen. Tiden drogen kan spåras vid ett urinprov beror bl.a. på kroppsvikt, intagsdos och ämnesomsättning.

Här är en tabell över ungefärliga tider:

Cannabis         3-30 dagar
Amphetamin       2-4  dagar
Kokain           2-4  dagar
Sömntabletter    2-7  dagar
LSD, Ecstasy     2-4  dagar (kollas inte vid standardtest)
Opiater (Heroin) 2-4  dagar
PCP (Angel Dust) 8-14 dagar

Hur förbättrar jag mina odds vid ett drogtest?

Den enklaste läsningen är att dricka mycket vatten så att urinet späds ut. Hydrering kallas det. Om testutföraren märker att du hydrerat dig blir testet underkänt. Alltså måste åtgärder vidtagas för att dölja hydreringen...

Problem 1: urinet blir klart och förlorar sin gula färg.
Åtgärd: Intag 50-100 mg Vitamin B2 och/eller B12. Detta färgar urinet gult i några timmar. Båda dessa B-vitaminer ingår i B-vitamin komplex tabletter, t ex becozym, som köpes receptfritt på apoteket.

Problem 2: Urinets creatinin-halt är för låg pga hydreringen.
Åtgärd: Ät rått kött i 3 dagar före provet, det höjer urinets creatinin-halt så att den blir normal efter hydrering.

Tillvägagångssätt:

Börja att äta rått kött (blodiga biffar, rostbiff) 3 dagar före testet. Fortsätt med detta fram till testdagen.

Kvällen innan testet drick 3-4 liter vatten, ta gärna även något vätskedrivande som kaffe eller vätskedrivande te. Det finns även vätskedrivande tabletter.

På morgonen, drick ett par liter vatten och urinera ett par tre ggr före testet. Ta gärna något vätskedrivande även nu. Ät 50-100 mg (10-20 st) B-vitamin tabletter.

Under testet: börja att urinera i toaletten. Urinera i muggen någonstans i mitten och urinera det sista i toaletten. Början och slutet av urineringen innehåller mest avfall. Det i mitten är renast.

Tips för cannabis

Kortsiktigt:
Drick mycket vatten innan du ska pissa. Detta är effektivt eftersom man späder ut urinen och följaktligen koncentrationen av THC. MEN, många laboratorier har satt mingränser för några av de andra ämnena i urin. Ex. kreatinin, en nedbrytningsprodukt av kreatin i muskler. Andra avvikande saker är färgen med utspätt urin. Detta kan man åtgärda med B-vitaminer. Dricka behöver man bara göra några timmar innan man ska göra provet. Tänk på att ta det urinet som kommer i mitten, alltså inte de första dropparna.

Ät kreatin och B-vitaminer:
Både kreatin och öljäst (mycket bra B-vitaminkälla) kan man köpa i hälsokostbutiker. Detta behöver man bara göra kvällen innan och morgonen man ska pissa. Möjligen att det kan vara bra att ta kreatin några dar i förväg.

Lite mer långsiktigt:
Träna mycket. När man tränar ökas ämnesomsättningen och fettförbränningen. Mycket av det fett som finns lagrat i kroppen innehåller THC (och dess nedbrytningsprodukter) och detta släpps ut i cirkulationen och lämnar kroppen snabbare vid träning. Träningen ska helst vara konditionsträning, men all träning är bättre än ingenting. Avbryt träningen några dagar före provet.

Råd för tidsperioden fram till testet:

Drick mycket vätska och kissa ofta. De flesta drogerna lämnar kroppen genom urinen eller när du svettas. Tranbärs juice framkallar kissnödighet och är därför ett bra val men dyrt! Kaffe är väldigt bra, men inte för mycket, inge bra för magen.

Drick 1,5 liter vatten med ca 10 gram Askorbinsyra ca 3 kvällar i rad några dar innan provet. Finns att köpa på alla mat affärer, 23 gram för ca 16 kr.
Drick sprit någon kväll. Inte kvällen innan provet.
Träna mycket, det gör så att THCt kommer till urinet och svettas ut eftersom det är fast i fett cellerna. Men sluta träna ca. 4-7 dagar innan testet annars är all THC kvar i urinet, fråga mig inte varför men gör det!
Ät en nyttig diet, mat med hög fett halt kan sakta ner försvinnandet av THC i fett cellerna. Ät nyttigt, t:ex fisk m.m.
Om polarna slår på en joint, så gå iväg en bit så du inte andas in något, för minsta lilla så blir det possitivt på provsvaren. Undvik passiv-rökning!
Försök boka en tid för piss-provet sent på dan. Morgon urinet är alltid smutsigast, på natten så samlas THC i urinblåsan. Kissa minst 3 gånger innan du gör provet!

Råd för testdagen:

Gå upp tidigt och kissa ofta, som det står ovan så fylls urinblåsan med THC under sömnen. Morgon urinet är smutsigast!
Du kan ta 325 mg aspirin 4 timmar innan testet. Asperin kan sänka provsvaret med så mycket som 60%.
Undvik alla sorters droger!
Undvik alkohol!
Ät bara små mål. Helst nyttigt, så lite fett som möjligt!
Undvik träning!
Blev det akut?! Fixa en liten plaspåse och häll där lite diskmedel. Ha den i fickan och när du ska kissa så doppar du fingertoppen i diskmedlet (endast lite grann), sen kissar du på fingret. Kanske lite äckligt. Var försiktig för dom övervakar dig hela tiden, gör det diskret. Frågar dom något säg att du missade! Efter provet måste du börja göra det ovanstående för provet kommer visas misslyckat och du blir inkallad igen!

När du gör testet:

När du kissar så ska du bara lämna den mittersta portionen av urinen i muggen. Kissa först i toan sen i muggen sen i toan.

Källa: Fajaf / Flashback

LSD testat på brittiska trupper

2006-10-06T13:15:00.000+02:00

B-but I have a Mac!

2006-09-26T20:29:00.000+02:00

Crack-Karlsson

2006-09-21T11:19:00.000+02:00

Save your secrets, man.

2006-09-18T21:09:00.000+02:00

En tanke kom till mig när jag stod och snöt mig. Det är ett känt fenomen att man efter en tid i ett förhållande utvecklar en vänrelation med personen man spänner på och desperat försöker ha intellektuella diskussioner med. Denna relation må vara mer eller mindre stabil, mer eller mindre välmotiverad, men en sak som är generellt för en vänrelation är att man delar med sig av hemligheter.

Dessa slentriandiskussioners juveler, dessa vänrelationers slutdiplom för att du nått ranken av trovärdig, är något vi ofta vaktar mycket heligt.

När jag stog där inne och snöt mig så kom jag att tänka på just en hemlighet som nått mina öron. En hemlighet, som så ofta, jag egentligen inte borde veta. Denna hemlighet hade gått från personens expartner, till dennes nuvarande som senare lämnade personen, som sa det till sin nyvunna partner, som råkar vara min vän.

Som ni kanske förstår är jag förmodligen en av de sista personerna som från början var ämnade att höra denna hemligheten. Men nu spelar det ingen roll, skadan är redan skedd och den okända parten, jag, kan gotta mig åt detaljerna.

Vad vill jag komma till med detta? Att felet som begåtts är, som så ofta, ett för stort tillit till sin partner angående hemligheter. Din relation kommer med mycket stor sannolikhet inte hålla, och när den tar slut och du hatar ditt ex så finns fortfarande hemligheterna där.

Hemligheterna stannar inte, det är det som är hela grejen. Något som är så fruktansvärt delikat att ta del av kommer aldrig stanna i ledet, det är som att dela ut gratis knark på ett möte för Babyshambles fanclub.

Avslöja inte dina hemligheter. Dom är inte säkra, inte som hos en vän. Som om de vore säkra där heller, förresten.

Och om du måste avslöja hemligheter, se till att få några i utbyte. Sen när det tar slut så kan ni turas om att dra i kanonsnörena och förstöra varandras liv.

BANG!

Islam, fuck yeah!

2006-09-15T16:40:00.000+02:00

Efter att ha läst en artikel i Dagens Nyheter så blir jag lite tankspridd. Påven har citerat en text från någon gammal kejsare som tyckte att Islam var rena skiten. Klantigt gjort kanske, men vad jag inte fattar är varför muslimer ständigt måste lägga dessa urspår.

Kristendom är ett ämne för konstant sarkasm i västvärlden, men så fort som någon offentlig person fäller en kommentar som kan verka ens lite negativ mot Islam så är det som att alla muslimer får något spider-sense om att det är dags att dra ut och demonstrera.

Jag inser att jag med stor sannolikhet kan vara ett offer för den västerländska pressen, de "demonstrationer" som det talas om kan ju lika gärna vara en samling av 5-10 personer som blivit betalda för att se jävligt sura ut.

Egentligen skrev jag bara denna posten för att jag tyckte bilden i DN-artikeln var så jävla rolig.
Killen till höger är bara så jävla skön.

Lars Leijonborg, enligt Darko

2006-09-13T19:19:00.000+02:00

Darko (Lukenda, ingen relation till Donnie) sa det bäst när han yttrade sin, något ironiska, åsikt om Lars Leijonborg och alliansen i helhet.

Denna pajsare är medmänsklig som få, ja om jag fick ge han ett smeknamn så skulle det nog bli ”solidaritetssprutan”. Som en varm injektion i det kalla blå, eller som en utlösning rätt in i en sketen tubsocka.

Jag pissar på Nihilismen

2006-09-10T11:09:00.000+02:00

Jag leddes, som man så ofta gör på det underbara globala nätverk vi människor skapat, av en slump till en viss hemsida. Hemsidan behandlade ämnet Nihilism, något som efter en tidigare kort introduktion alltid verkat intressant för mig.

Jag har under hela mitt liv haft svårt att sätta ord på mina känslor. Inte direkt för att jag är dålig på att uttrycka mig, utan snarare för att det jag känner är såpass konstigt och oförklarligt. När jag läste den korta introduktionen av Nihilismen på Wikipedia så tänkte jag för ett slag att detta kanske var vad mina tankar ockuperats av.

Nihilism är en filosofisk inriktning som anser att världen - och speciellt mänsklig existens - saknar mening och värde. Nihilister anser att det inte finns någon objektiv grundvall för kunskap och moral. Man resonerar som följande: Det finns ingen gud, traditionell moral är falsk och etik kan inte definieras eftersom den är olik beroende på var i världen du befinner dig. Därför har livet ingen mening och inget handlande är att föredra framför annat. Uttrycket lär i sin moderna användning komma från rysk litteratur och då i betydelsen "om Gud inte existerar så är allt tillåtet"; ett citat med härrörelse från Dostojevskijs roman "Bröderna Karamazov".

Detta, fram till att jag hittade denna tidigare nämnda hemsida. En mer äcklande blandning av elitistiska jävla idioter har jag aldrig tidigare haft olyckan att beskåda, och jag fylls av ett ökande äckel när jag ser hur en i grunden positiv världsåskådning dras i skiten av postpubertala pseudointellektuella svin. Jag bjuder på ett stycke från denna outtömliga källa av skit:

Socialt umgänge över Internet är ett sätt för brutna individer att finna en social acceptans och bygga upp en virtuell personlighet som de inte kan erhålla i verkligheten.

Redan här står det klart vilken nivå skrivandet ligger på. Man framhäver att tekniska framgångar på något sätt är patetiska om de används för social interaktion, men kanske ännu mer om de används för spelande. Datorspel "programmerar våra hjärnor att tro att världen kan delas upp i "goda" och "onda" kategorier, där det enda man behöver göra för att "rädda världen", är att helt enkelt ta död på alla "onda" människor".

Något motsvarande jävla felaktigt är svårt att hitta. Men när man har en ideologi byggd utifrån en bok av Dostojevskij så är det såklart oundvikligt att den blir en kanna med honung för elitistiska, själlösa och omotiverat elitistiska dysfunktionella samhällsmedlemmar.

Sidan är bara så jävla patetisk, och jag känner inget annat än hat för det tragiska jävla svinet som komponerat denna fatalt misslyckade text om hur folk ska leva sina liv.

Slutsatsen som idioten kommer fram till bevisar med all önskvärd tydlighet vilken total avsaknad av verklighetsförankring personen i fråga innehar:

Som nihilister räds vi inget – verkligheten är vår referens och befriare. I dag njuter vi av kärlek, magi och skönhet. Imorgon möter vi döden, spottar den i ansiktet och utstöter:

"Inte i dag. Min själ har än mål att uträtta, och inget – inget – ska stå i min väg, då jag kämpar för det jag tror på. Du vill beröva mitt liv, men förgäves, för min dag är ej ännu kommen, då jag i jorden åter ska bli ett med skapelsens Världsallt. Ty jag slåss för det jag tror på, oavsett om min slutgiltiga resa tar mig till dödens ände."

Fy fan.

Jävla skräp: Filosofi (Inledning)
Mer tragiskt: Filosofi (Slutsats)

Tjejer - Det falska skenet

2006-09-09T23:32:00.000+02:00

(Ursprungligen postat av Anemi)

Min teori om detta beteende handlar om att kvinnor är mer lyhörda för sina känslor.

Kvinnor grubblar mer, och har en romantisk bild över ett perfekt liv, och har svårt för att inse att även den bäste Romeo till sist blir en vanlig man som man lever ett grått vardagsliv med.
Då känner kvinnan sig instängd, tror att någonting är fel och att alla andra har det bättre. Hon varnar ofta mannen på något subtilt vis, men männens receptorer är inte tillräckligt känsliga.
"Klart att allt är bra", säger vi, och somnar om, medan kvinnan ångestfylld ligger och tänker på allt hon går miste om. Allt som var så bra i början!

Efter en tid tycker kvinnan att hon har varit tillräckligt länge instängd i ett förhållande som kväver henne. Hon måste bli fri, slå sig ur sina bojor! Detta gör hon genom att åka på semesterresa med sina kompisar. Där tillbringar hon två dagar med att tala illa om mannen med sina vänner, som håller med henne, medan de njuter av alla uppskattande blickar.

Resten av veckan tillbringas med Juan-Pedro Jönsson, nationalitet valfri, och när vi sedan kommer och möter henne till flygplatsen har hon ett överlägset flin på läpparna, och hennes kompisar fnittrar när de ser dig. Du fattar ingenting, och bryr dig inte heller. Kvinnan är hemma igen, allt är normalt.

Efter några veckor av intensiv telefonkontakt med J-P stormar hon in i vardagsrummet och säger att hon har levat under ditt förtryck tillräckligt länge, allt är slut nu, du skall ut!
Det kommer som en överraskning för dig. Allt har ju varit perfekt i flera år nu?
Du bönar och ber, hon erkänner, du förlåter, men hon "är inte säker på sina känslor" och "vet inte vad hon vill". Då inser du att allt är över, men kan inte släppa taget, vilket gör dig till en sorglig figur som förödmjukar sig själv gång på gång.

Repetera.

Kvinnor tänker för mycket, kvinnor behöver mycket tid för att lära sig att ett normalt vardagsliv är ofrånkomligt. Tio år.
Att tänka sig att hon hålls nöjd med lite blommor nu och då, en fotmassage om kvällarna och några fina middagar varje månad är idioti. Man kan inte hållas med i hennes nycker.

Faktum är att alla förhållanden i min bekantskapskrets som har tagit slut på riktigt grisiga vis har gjort det på grund av att kvinnor har betett sig illa. En snabb titt i denna forumavdelning bekräftar statistiken.

Tjejer utforskar, killar svinar

2006-09-05T00:40:00.000+02:00

En sak stör mig jävligt mycket. Förutom allt annat med relationer, alltså.

Relationer håller oftast inte. Påståendet är sant åtminstone för mig själv, eftersom i mitt åldersperspektiv så är de flesta idioter när det kommer till det mesta som involverar att bygga en kärlekrelation. Så långt är väl de flesta med. Procentandelen gifta par, på intet sätt garanterat lyckligare än andra par, som möttes när de var tonåringar och stannat ihop sedan dess är enligt min icke-existerande forskning väldigt liten.

Ja, poängen var alltså att förhållanden inte håller. Men det var inte det jag skulle skriva om, det vet alla redan. Det som stör mig är det sättet som personer tenderar att falla ut och in ur samma förhållanden. Framförallt är det sjuka kanske hur de olika könen behandlas i synen på detta.

Vi tar ett exempel. Petter och Lisa är båda 17 år, och har vart ihop sedan de var 15. Härlig ungdomskärlek, det finns sannerligen inget bättre än att ignorera sina föredetta vänner till förmån för en komplimentsfiskande osäker tonårsbrud.

Saker fungerar, som så ofta i tonårsrelationer med två parter som egentligen inte passar ihop, inte alls. Lisa gör slut med Petter, i en nyck av självförverkligande vill hon återigen lägga ut sin kropp på den fria köttmarknaden. Det tar inte överdrivet lång tid innan Karl, den välvillige sekundära tonårspojken, dyker upp.

Lisa inser snart av diverse kvinnligt diffusa anledningar att Petter kanske var bättre i alla fall. Hon vill ha honom tillbaka. Petter står inför ett vägval.

Vi pausar lite här. Det är nu historien kommer till sitt äckliga nutids-klimax. Hade rollerna vart omvända, alltså att omvärldsutforskningen snarare hade påbörjats av Petter, så hade han setts som ett jävla svin. Lisas vänner hade obönhörligen för alltid stämplat honom som en horbock, ett jävla as, något se skulle göra Lisa väldigt medveten om. Hon förtjänar verkligen bättre.

Men så som historien är nu (vilket enligt min egna högst personliga och väldigt korrekta uppfattning - är den oftast förekommande) så är det Lisa som dragit runt. På något sätt ses inte detta som något fel, särskilt inte av Petter eftersom han inte har någon egen jävla vilja. Att han tar tillbaka henne ifrågasätts inte.

Petter har mer eller mindre blivit pissad i ansiktet av sin flickvän.

Förlåt, men nu är klockan halv ett och jag tappade helt och hållet spåret om vad fan jag skriver om. Med hänsyn till att jag ändå lagt ner en del tid så postar jag skiten. Ni får tycka vad ni vill, jag vet inte ens vad jag ville få fram med den.

Godnatt.

TV4 - Objektivitetens mästare

2006-09-03T23:06:00.000+02:00

Fredrick Federley - Ultraliberal mjölkbonde

2006-08-28T12:22:00.000+02:00

Fredrick är ordförande i CUF, Centerns ungdomsförbund. Centern har för mig alltid varit ett jävligt skumt parti, eftersom man egentligen inte vet vad dom vill. Vad deras ungdomsförbund (tydligen) vill står dock ganska klart i och med denna chatt, men det är för mig obegripligt varför de inte istället söker sig till typ LUF. Ärligt talat, Centerpartiet?

Om ni nu har en så ultraliberal syn på den "fria marknaden", hur har ni tänkt er att försvara det svenska jordbruket? Konkurrensen (en grundpelare i marknadsekonomi) är ju stenhård på det svenska jordbruket från länder som t.ex. Tyskland, och på bekostnad av våran ekonomi får vi istället importera saker därifrån.

Är ni fortfarande ett bondeparti, eller har ni krupit in under allians-täcket och förlovat er med tanken om en fri marknad som lösningen på alla problem? Beväpnad med flanellskjorta och snus under läppen så är i alla fall Fredrick beredd att försvara sin partis (nya?) linje.

Calle: Jag är nyfiken på om ni köper rättvisemärkt så att odlarna får justa villkor och skäligt betalt?
Fredrick Federley: Det är olika. Köper gärna miljömärkt. Rättvisemärkt är det sämre med. Tror att all handel och ekonomisk tillväst skapar bättre villkor.

Way to go att hålla dig till ämnet. Miljövänliga produkter är ju aldrig (eller extremt sällan) billiga än de massproducerade, hur har du tänkt dig att det ska passa in i din lilla liberalutopi? Tror du på allvar att någon köper svenska ägg för 4 kr styck när Lidl säljer minst lika bra för 50 öre?

Jag är ingen expert på någonting, men för mig så ser det ut som att bönderna kanske precis förlorat sitt parti.

Frida: Hur säger er ideologi att sverige skall hantera flykting/asyl frågan ?
Fredrick Federley: Som liberal vill jag se öppna gränser med möjlighet att röra sig mellan länder. Idealet vore fri invandring.

Grattis, ni förlorade precis 70% av era väljare.

Apache

2006-08-27T01:34:00.000+02:00

Denna musikvideon (som tidigare varit med i tvprogrammet "100 höjdare" på Kanal 5) är en bra bildlig definition av det engelska ordet "Awesome".

Las Palmas - Bidragskungen

2006-08-24T23:42:00.000+02:00

Drog upp den här videon på Google Video nu, tycker att jag gjort världen en tjänst.

Copypasta

2006-08-24T14:08:00.000+02:00

You go to work everyday, posting product placement on message boards.

And downloading the shit out of some baby porn.

Babies. Fucking. Sucking.

You try to put on a smile for your co-workers. Laughing it up about the tv and sports.

But you know in a few hours you have to go home.

To Momma.

She used to be an almost normal human being.

But now you have to keep her in a barn.

Intricate systems of pulleys and ropes and shit to keep her flabby limbs from crushing her organs.

Catwalks and scaffolds ringing around her like a construction site.

12,000 lbs of quivering, flesh.

Her tiny feet rotted off years ago, when they became vestigial. A reminder of times past.

A team of hobos keep her hulking mass as moist as possible at all times.

In lieu of cash, they slice off small hunks of her sweet meat for food.

They milk her gigantic pores along what was once a breast, and drink the pussy fluid like it was gold.

Manna from what they have all come to call Mother.

She has no jaw or teeth anymore, just a spiky hole twelve feet across, like the mouth of a lamprey.

A man from the Government comes by once a month to check on the operation.

See, whenever you blow a load into a kleenex, whenever you flush a used condom,

whenever that fat slut you got drunk and convince to blow you pukes your spooge down a toilet,

a Computer from the Government filters it out from the sewage and garbage dumps.

The last thing they want is Red China getting hold of the sap from the mighty tree of Uncle Sam.

They pipe all of the semen, millions of gallons of it, underground from all corners of the USA.

This pipe leads directly to your barn, and all that spooge pours right down your mom's fucking gullet.

The only thing she can do anymore is guzzle all of the nation's cum,

and poop out gigantic eight foot long sausage links of compressed butt baby.

Mewling fetuses, conceived in your Momma's colon, crushed by her girth and twisting piping.

One time, when the hobos were all asleep, you took a bite out of one of your mom's vile loaves of baby.

The secret shame of you secret shame.

You are fucking sick, man.

Därför röstar jag grönt

2006-08-21T15:44:00.000+02:00

Miljöpartiet. En otippad kandidat kanske för en bitter tonåring som egentligen tycker att man borde slopa bensinskatten så jag kan åka till McDonalds oftare och föda den globala kapitalismen. Men faktum är att jag länge lutat mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet, då jag anser att högerflanken har en skrämmande naiv syn på hur problem ska lösas. Kriminalitet? Höj straffen! Bidragsberoende? Höj kraven!

Det som egentligen fick mig att tippa över var den här artikeln i Aftonbladet. Piratpartiet känns som ett orealistiskt alternativ (There, I said it) och en röst där känns faktiskt bortkastad. Miljöpartiet har förvisso en ganska suddig inställning till fildelningsfrågan, men de bjuder i alla fall motstånd.

Miljöpartiet lockar med höjt studiemedel med 1000 kr för gymnasieelever. Jag är skeptisk, men va fan. Lagstiftning mot sexistisk reklam låter schysst. Jag vet att det kanske går emot mina tidigare åsikter, men det finns gränser. Jag blir bara förbannad av alla nivea-reklamer på TV.

Bottom line: Sättet som mänskligheten pissar på naturen gör mig deprimerad. Kan jag göra skillnad med bara en enkel röst så gör jag det.

Las Palmas - Summer Camp del 2

2006-08-19T22:15:00.000+02:00

Jag minns den tiden, jag minns den som igår
Den sommaren, för ganska exakt tre år sen
Jag var annorlunda då, jag var en annan människa
Men jag minns varenda handling, varenda tanke, varenda känsla
Jag jobbade som ungdomsledare på ett sommarläger
Delade in barnen i lag och gav dem vissa roller och kläder

Gruppindelningar leder till konflikter, särskilt när det gäller barn
Jag utnyttjade detta, det var en del i min plan
Att hetsa fram hat, jag vet precis hur man gör
Det blev ett regelrätt krig, men jag höll mig utanför
Till slut lyckades jag bli av med varenda skolbarn
De tog kål på varandra, det blev ett riktigt blodbad

Jag slapp arbeta mer sen när alla var döda
Pengarna räckte länge, jag fick bra betalt för mödan
Det var 2001, tänk vad tiden har gått fort
Det är först nu jag börjat ångra det jag gjort

[ref x2]
Den sommaren, den sommaren, den kommer igen
Var har du tagit vägen, jag saknar dig min vän
Var är du nu när jag hittat kärleken
Den sommaren, den sommaren, den sommaren

Samvetet, som jag på den tiden lyckades hålla i schack
Har jagat mig länge, och har nu kommit ikapp
Förlåt mig Christian, jag minns ditt ansikte, din blick
Den var så full av liv, det blev ett kort liv du fick

Per och Ola, ni hade kunna blivit bästa vänner
Ni blev fiender in i döden, det är mitt fel, jag erkänner
Och Erik, det jag fick dig att göra mot Anna
Det är knappt att jag kan tro att dom här minnena är sanna
Det måste ha varit hemskt för båda, det är först nu jag förstår
Anders, förlåt för att jag gav dig droger i så unga år
Även om du levt idag hade du nog haft det svårt

Ni kommer aldrig igen, tiden läker inte alla sår
Jag började dricka, för att lindra hur jag mår
Den faller ner vid varje grav, en ångerfylld tår
Och en enkel blomma, för att hedra ert minne
Jag ber er alla om ursäkt, hälsningar Simme

[ref x2]
Den sommaren, den sommaren, den kommer igen
Var har du tagit vägen, jag saknar dig min vän
Var är du nu när jag hittat kärleken
Den sommaren, den sommaren, den sommaren

David Copperfield = Jävla Psykfall

2006-08-16T12:36:00.000+02:00

En människa som väljer som yrke att vara "trollkarl", (eller illusionist, eftersom allt de gör bara är bluff) har förmodligen någon form av psykisk defekt. Och har man inte det så lär man väl få det, när hela världen plötsligt tror att man kan trolla på riktigt.

David har nyligen sagt att han ska göra en kvinna gravid på scen, utan sex. Kul partytrick, men här kommer psykfallsdelen - han har även köpt fyra öar mitt ute i ingenstans där han nu hävdar att han hittat ungdomens källa. Har ni hört nåt så jävla idiotiskt?

"Jag har upptäckt ett sant fenomen. Döda löv som kommer i kontakt med vattnet fylls snabbt med liv. Insekter nära döden hamnar i vattnet och flyger sen i väg", säger Copperfield till Reuters.

Jävla idiot.

Sunny Beach, Bulgarien

2006-08-13T00:48:00.000+02:00

Ett resmål för samhällets degenererade avskum

Få platser har väckt en sådan avsky i mig, utan att jag faktiskt besökt platsen i fråga, som Sunny Beach i Bulgarien. Sunny Beach är på vintern en spökstad, och får sin näring helt från den evigt spritstinkande turistindustrin. Många som åker dit är säkert vettiga. De flesta är bögar.

Killen till vänster - en bra anledning att hålla sig borta från Sunny Beach

Hur man kan finna det attraktivt med en icke-existerande stad byggd helt kring kriminalitet och minderåriga spritdoftande äckel är svårt att förstå. Luras inte av Sunny Beach, det kan låta som dekadensens förlovade land. Så är inte fallet. Sunny Beach kommer att förtära din själ.

Åk dit som en tänkare, kom hem som en brat. Åk dit med kisade ögon, åk hem med misstänkt billiga Dolce & Gabbana-glasögon. Åk dit som en människa, kom hem som en bög.

Ingen vill höra om hur roligt du hade i Bulgarien. Du kan inte tänka själv, du är ett jävla verktyg. Du är en högstadieelev i en myndig människas kropp.

Dö.

Nattliga samtal med Daniel

2006-08-11T00:16:00.000+02:00

-Ja, vad fan gör du då Daniel?
-Ja jag ligger här och får min kuk sugen av 4 brudar
-Ja det får du nog
-Tror du mig inte? Vill du prata med dom?
-Gärna
(Daniel förställer sin röst som en brud)
-Hej jag heter Lisa och jag suger Daniels kuk

---

-Fy fan vad jag hatar nyktra människor, fy fan vad jag hatar dig, var fan är spriten, var fan är DEKADENSEN!?

---

-Annars då, har du fixat nån brud eller?
-Du, vad fan tror du
-Antagligen inte
-Du jag har fan knullat med 100 brudar

---

(Daniel hör att jag trycker på tangentbordet medans han ligger och flåsar)
-Mirkk! Fy fan, sitter du på mirken din jävel, du sitter där vid ditt jävla tangentbord och.. runkar till bögporr gör du säkert också! Jag ska fan säga en sak till dig!
(Samtalet bryts)

---

Tyvärr inga visdomsord från Daniels samtal idag. Man inte alltid kan vara på topp.

Sluten anstalt

2006-08-09T13:47:00.000+02:00

Dessa texter måste förevigas för framtida generationer, och för att de inte ska försvinna om Sluten anstalt tar ner sin hemsida så postar jag de här. Bifogar även bandets logotyp.

Estetfitta

Estetfitta jag hatar dig, palestinasjal och converseskor [J. Juggernaut]

Veganhora, slicka min pubis, ta dina festivalarmband o kör upp i röven [D. Domedag]

Snorluder, du suger, jag hatar dig [N. Napalm]

Synthars

Ditt satans pandasvin

Smink som en röv och smak som ett as

Du är så jävla ful i ditt bleksmink

Jag ska knulla dig i asen tills den spricker [D. Domedag]

SYNTHARS!! [Alla]

Din musik låter som en åsna som blir knullad i röven [N. Napalm]

Dra åt helvete, jag hatar dig mer än något annat i världen, jävla ashål! [J. Juggernaut]

SYNTHARS!!!! [Alla]

Fettkaut

Jag är så jävla full, vill ha fitta, fitta, fitta, fittaaaaa… aaaaaaaa [J. Juggernaut]

Ja é jävla full, vill ha fitta! [N. Napalm]

FITTA! [J. Juggernaut]

Fitta! [N. Napalm]

FITTA! [J. Juggernaut]

Fittaaaaa! [N.Napalm]

Jag är så jävla full, vill ha fitta! [Alla]

Hultsfred suger satan

Hultsfred suger satan, synthare o poppare i oändliga mängder

Dra åt helvete era äckliga as, jag hatar er allihop, gå o dö! [N. Napalm]

Ni är så jävla fula, vart är alla kåta brudar?! [Alla]

Slicka min sperma för i helvete, ta er festival o kör upp i röven

Överpris o fula bögar, arrrgh för lite fylla! [J. Juggernaut]

Ni är så jävla fula, vart är alla kåta brudar?! [Alla]

Punkfan

För du är en jävla punkare ditt ashål

Kör din punkkam upp i röven, jag hatar er mer än något annat [D. Domedag]

Va söt du är

Va söt du är!

Nej vafan säger jag? *ondaste basen genom tiderna*

SUG MIN KUK! [J. Juggernaut]

Sug min kuk! [D. Domedag]

Sug min kuk! [N. Napalm]

Döda alla med glatt humör

Glatt humör är det värsta jag vet, fyfan för alla som skrattar

Din äckliga bög dra åt helvete, jag hatar dig, sug min kuk! [N. Napalm]

Glatt humör är det värsta jag vet, fyfan för alla som skrattar

Din äckliga bög dra åt helvete, jag hatar dig, sug min kuk! [J. Juggernaut]

Det bästa jag vet

Kuk, kuk jag är så jävla kåt [N. Napalm]

Kuk, kuk jag är så jävla kåt [J. Juggernaut]

Knulla, knulla är det bästa jag vet, [D. Domedag]

jag knullade henne i sketan ända tills hon sket [N. Napalm]

Knulla, knulla är det bästa jag vet! [J. Juggernaut]

Knulla, knulla är det bästa jag vet [Alla]

Dra åt helvete allihopa

Mänskligheten i min as, ni suger så jävla mycket kuk

(Grrrr/Morr/Spott o fräs) … jävla wannabehuman

Sug er egen kuk, ni är bögar allihopa

(Grrrrr/arrrgghhhhh) … sug min kuk [J. Juggernaut]

Mänskligheten i min as, ni suger så jävla mycket kuk [D. Domedag & N. Napalm]

[Diverse ondska av David Domedag]

Danskjävel

Ta en pölse i röven, danskjävel!

Er jävla korv är så ful

Lär er snacka för i helvete kukskallar!! [N. Napalm]

Ditt feta, fula as

Du är så fet så jag hatar dig, ditt fläsk dallrar o du är ful [J. Juggernaut]

Ditt feta asjävel jag hatar dig för du är så fet [D. Domedag]

Dö

Dö, avlid, kola vippen, [D. Domedag]

trilla av pinnen, gå bort, omkom, [J. Juggernaut]

gå till de sälla jaktmarkerna, eliminera dig, dö, dö, dö! [N. Napalm]

Hälsa Sankte Per att suga kuk! [Alla]

Fan vad det trycker i röven

Fan vad det trycker i röven [D. Domedag]

jag måste skita [N. Napalm]

Fan vad det trycker i röven [J. Juggernaut]

måste skita [D. Domedag]

Fan vad det trycker i röven [N. Napalm]

jag måste skita [J. Juggernaut]

Men gå o skit då! [Alla]

Nödutgångar är för mesar

Nödutgångar är för mesar, dö som en man din förbannade jävel [D. Domedag]

Nödutgångar är för mesar, dö som en man din förbannade jävel [J. Juggernaut]

Sug, sug, sug

Sug, sug, sug, [D. Domedag]

slicka, slicka, slicka [N. Napalm]

Sug, sug, sug, [D. Domedag]

slicka, slicka, slicka [N. Napalm]

Sug, sug, sug, [D. Domedag]

slicka, slicka, slicka [N. Napalm]

FITTA FITTA FITTA FITTA FITTAAAA! [J. Juggernaut]

Tomtejävel

Dö tomtejävel! [J. Juggernaut]

Dö tomtejävel! [D. Domedag]

Dö tomtejävel! [N. Napalm]

Popkuk

Du är så ful i ditt smink ditt jävla bög, ful ful ful! [D. Domedag]

Jag hatar dig, jag hatar din musik, du är ful, ful, ful! [N. Napalm]

Ta av dig din randiga tröja!

Håkan är bög, Håkan är bööög! [J. Juggernaut]

Israel

2006-08-06T15:32:00.000+02:00

En konduktörs sinne

2006-08-04T02:31:00.000+02:00

Vi bor i ett land med ett välutbyggt tågnät. Du kan, på ett relativt bekvämt sätt, ta dig från en stad till en annan inom en resonabelt valfri tidsperiod via den inte-så-längre statliga järnvägen. De flesta betalar för dessa resor, oftast monetärt genom att köpa biljetter. Många gör det inte.

Det är en allmänt accepterad uppfattning att konduktörerna har till uppgift att kontrollera dessa färdbevis. Detta är felaktigt. En konduktör är en fascistoid instans, som enhet placerad på just ditt tåg endast för att rensa agnarna från vetet. För att överleva, i denna kollektivåkandets bestialiska och mörka värld så är det viktigt att förstå - konduktörens sinne.

Du tror att konduktören vill se att du har köpt en biljett. Detta är fel. Att lösa en biljett föder inget annat än förakt i konduktörhjärtat. Ignorera den jäveln. Visa din enhetliga styrka. Sätt på musik, läs en bok, kolla ut genom fönstret. Planera revolution.

Konduktören kommer att ignorera dig tillbaka.

"Let the bastard chase you. He will follow."

Ägda tyskjävlar

2006-07-31T21:40:00.000+02:00

Tyskt pojklag mottogs med Hitlerhälsningar

Vänortsturneringen i Ronneby urartade

När pojklaget från Berlin beträdde planen gav norska och svenska spelare dem Hitlerhälsningar. Gesten har nu fått borgmästaren i Steglitz-Zehlendorf i Berlin att skriva ett upprört brev till vänortsturneringens arrangör Ronneby kommun.

Borgmästaren beklagar sig enligt Sveriges Radio Blekinge över den dåliga stämningen under fotbollsturneringen, som inte alls blev så vänskaplig som planerat.
Pojklagen som också kom från Ronneby BK, norska Höjanger och polska Elblag bråkade och förolämpade varandra grovt under ett flertal matcher.
- Det var en hel del gruff, och det kan bli även när 15-åringar spelar fotboll. Och de tyska killarna var inte bättre än några andra, men det försvarar inte Hitlerhälsningar och "sieg heil-snacket", säger Stefan Månsson, som arbetade med turneringen för Ronneby kommuns räkning, till aftonbladet.se.
Ingen vuxen såg Hitler-hälsningarna men enligt borgmästaren var det både norska och svenska spelare som levererade dem.
- Det var mycket olämpligt gjort. Det blir ju väldigt känsligt att göra så mot ett tyskt lag, säger Stefan Månsson.

Källa

Crysis

2006-07-31T17:13:00.000+02:00

Crysis kommer vara ett av de första spelen som utnyttjar Direct X 10, och kommer av denna anledningen (och fler) flyta betydligt bättre på Windows Vista.

Dags att uppgradera i höst kanske..

Samhället och makten

2006-07-23T17:30:00.000+02:00

Ger du en människa makt så kommer det förr eller senare att korrumpera densamme. Ett visst mått av makt är nödvändigt för att få saker gjorda, arbetsgrupper måste ha någon som dirigerar arbetet.

Men när det börjar handla om nya nivåer av makt, arbetsledarnas arbetsledare, eller deras arbetsledare, så ser vi snart en maktindelning som pågår in absurdum. Personer med makt strävar alltid efter mer makt, det är vad den moderna samhällsstegen lär oss.

Den värld vi lever i är inget annat än en kamp om makten. Amerikanerna gillar mottot "Freedom isn't free" (vilket funkar bättre på engelska eftersom ordet free har dubbel innebörd, precis som all annan skit det äckliga landet spyr ur sig i utrikespolitisk väg).

På ett sätt är det sant. Frihet är ingenting man får, och frihet har aldrig varit default i något samhälle. Den "frihet" vi har idag har vi fått kämpa något otroligt för, genom att be kungen dra åt helvete (dock kanske han borde dra mer åt helvete än han gjort) och genom att demokratisera samhällsapparaten.

Men det hjälper ju fan inte.

Hoten kommer inte bara utifrån, utan även inifrån vårat eget land. De med makt vill ha mer av den, och vi med frihet vill ha mer av den. Problemet (för de med makt) är bara att vi med frihet är ganska många fler, men tack vare massans slöhet så blir vi ständigt påtvingade frihetsberövande aktioner som tydligen ska vara för vårat eget bästa.

Makten är åt helvete. Livet är bara en kamp för frihet. Inte den friheten som en inlåst fånge på Kumla söker, men ni fattar vad jag menar.

Eller vet jag inte ens vad jag pratar om? Den här texten blev mycket sämre än den jag hade i huvudet.

Kontentan var i alla fall: Makt berusar. Att bestämma över någon annan ger en kick, och om vi behandlar makten som knark efter detta faktum så kommer vi även fram till det ofrånkomliga faktum att man vill ha mer. Av drogen, av makten.

Äh. Tänk själva. Det är inte olagligt än.

Fear & Loathing pt. 2 - Slut på svineriet

2006-07-22T01:17:00.000+02:00

DETTA ÄR DEL TVÅ - LÄS DEL 1 FÖRST [länk]

Nu är det slut på svineriet!

Det var med dessa ord jag uppvaknade, klockan 7.30 på tisdag morgon. Över mig stog en trafikpolis, närmare bestämt Gurras fader. Ägare till stugan, och en samhällsauktoritet.

Jag insåg inte då vidden av hans ord. Stugans, enligt oss alla acceptabla, tillstånd hade fortfarande inte uppmärksammat sig för mig. Jag var dock trött, och trots hans mycket auktoritära ton så var sömnen mer lockande än att försvara mina högst rättfärdigade samhällsföraktande aktioner.

Är det du som är tjyven?

Den andra frasen jag fick mot mig av denna ordningsmaktens riddare är i efterhand omöjlig att härma. Gurras far hade i ilska fallit tillbaka till sin gotländska dialekt, och det var självklart mig han syftade på som ”tjyven” i dramat.

Jag reste mig en aning för att se exakt vad han syftade på. Bredvid mig låg en i plast gjuten skylt för glassbolaget SIA, samt 25 exemplar av dagens ”Gotlands Allehanda”-upplaga. Jag blev för en sekund förvånad över att denna ö hade en egen tidning, och reflekterade någonstans i mitt bakhuvud om vad de möjligtvis skrev om.

Jag försvarade mig med sanningen, och sade att jag inte hade en aning om var sakerna kommit ifrån. Jag hade lagt mig tidigt, den saken var klar. Reko kille var jag, även om han förmodligen inte hade en aning om det. Han hade stört min sömn dessutom, och jag hade ingen lust att hävda mig för en person som stör min sömn genom ett egenmäktigt förfarande.

Jag visste att detta innebar början till slutet för våran resa.

Tisdagen blev en lång dag. Fylld av overklighet och smärtsam nykterhet. Dagen gick helt i djävulens tecken, och ärligt talat kan jag inte ens erinra mig vad vi gjorde av all dötid.

Våran själ dog på Tisdag morgon. Vi for morgonen därefter.

Fear & loathing in the heart of the Swedish dream

2006-07-22T01:15:00.000+02:00

Resan började med en okvävbar optimism. Att besöka systembolaget och bestycka sig inför en roadtrip var betydligt tråkigare än det kan låta, men att se all alkohol framför sig ger ett visst mått av nöjdhet i den stunden.

Vi åkte bil länge. Sjukt länge, men i stundens oseriösa allvar så försvann alla spår av uttråkning. Gotland var numera vårat, och likt ett spritbestyckat segertåg så var våran enda kvarvarande uppgift nu att åka och inkassera våran erövring.

Färjan var oglamourös. Vi hade ekonomiplats, men i äkta samhällsföraktande anda så tog vi ändå ett par stolsplatser med utsikt över det öppna havet. Biljettkontrollerna som man varnades för lyste med sin totala frånvaro, medans vi gled ljudlöst över vattnet och funderade över vad som skulle komma härnäst. Vi köpte M&M, och sorterade bort de brunfärgade.

Båten sjönk inte. Bilen kom av, och vi påbörjade våran resa genom Gotlands öde skitskogar mot ett mål som bara Gustav kände till. Föga kunde vi ana att det låg ända på östkusten, i ett (om vintern) öde landskap som vittnade som den röda faran cementerad i numera övertäckta bunkrar.

Spriten tog snabbt överhanden. Vi hade inte kommit dit för att se raukar, och personer som oss var inte på humör för kaffe och kanelkrans. Söndag/Måndag-incidenterna kom att ge oss en djupare insikt i våra personer, särskilt de svinigare elementen.

Den natten var den första vi träffade Stockholmarna. Det var med dessa vi skulle spendera våra få kvällar i dimma, men just denna kväll klipptes kort av det faktum att vi faktiskt sket i varandra och hellre gjorde något annat än gick hem och sov som östkust-bögarna.

Vi drog och badade, och satte på bergsprängaren. Vi föraktade varenda stuga, varenda barnfamilj, och att nakenbada kändes som enda sättet att få ut denna aggression.

Efter badet, som jag för övrigt inte deltog i på grund av min ovilja att klä av mig och bada i becksvart och okänt tempererat vatten, gick jag och lade mig. Min stugkamrat Hamlet stämde in.

Jag vaknade runt klockan 2. Jag analyserade vart fan jag befann mig, och insåg just att Demus kom gående mot mig med en flaska whiskey i ena näven och en blick som förde tankarna till analsodomi. Jag beredde mig på ett sömnbrytande och smärtsamt nedslag, men istället skrek han bara något omemorerbart.

Ute i trädgården stod Andreas och slog ner en GB-gubbe med klotgrill. Hela situationen tedde sig absurd, och jag kände att resan genast börjat uppnå sitt syfte. Natten var iskall, precis som våran inställning till den svenska drömmen. Jag gick och sov igen.

Vad som hände mellan Måndag/Tisdag är jag osäker på. Jag vet att en bil blev, från taket, pissad på, och fick sina backspeglar avsparkade genom ett vertikalt hopp. En EU-flagga blev stulen från en flaggstång och fick ett lämpligare syfte som sovsäck för en av medlemmarna i samhällsknullar-kollektivet.

Tisdag morgon kom trafikpolisen. Det är med hans berömda ord vi skall inleda nästa kapitel, när jag nu orkar skriva det.

Nu är det slut på svineriet!

Länk till Del 2

Fyllesnack

2006-07-13T18:58:00.000+02:00

"Droger är det enda sättet att bedöva våran intelligens. Genom att supa kan vi bli av med våran insikt, och uppleva lycka, på det sättet som gemene man upplever enbart genom att njuta av livet"

- Daniel Bjurbom a.k.a. Redux a.k.a Bögen med en äcklig DIF-brud

Kingdom of fear-citat (1)

2006-07-08T15:41:00.000+02:00

Jag tänkte tillägna några poster åt att föreviga grymma citat ur boken på the intarwebz, så detta får bli det första. Jobbigt att skriva av? Ja. Patetiskt? Kanske. Men om det får dig att inse vilken grym författare han är så är det värt det.

Weird things happen when you get whacked by serious lightning. Many years ago, nineteen (19) members of the Strange family in North Carolina were struck at the same instant when they all leaned against a chain-link fence at a July 4 fireworks display. They all survived, but none prospered. It was like some horrible merciless coincidence out of the Old Testament--or extremely bad karma, to millions of non-Christians, among whom I definetly count myself, I have abandoned all forms & sects of the practicing Christian Church.

I have seen thousands of priests and bishops and even the Pope himself transmogrified in front of our eyes into a worldwide network of thieves and perverts and sodomites who relentlessly penetrate children of all genders and call it holy penance for being born guilty in the eyes of the Church.

I have seen the Jews run amok in Palestine like bloodthirsty beasts with no shame, and six million brainless Baptists demanding the death penalty without any trial at all for pagans and foreigners and people like me who won't pray with them in those filthy little shacks they call churches. They are like a swarm of rats fleeing a swoop of fire, and I want no part of them. Indeed, I have my own faith and my own gods to worship, and I have been doing it with a certain amount of distinction for ten thousand years, like some fine atomic clock with ever-lasting batteries.

Whoops! I have wandered off on some kind of vengeful tangent, here, and we don't really need it now, do we? So let us save that wisdom for later.

Förbannat goes vista

2006-07-06T14:44:00.000+02:00

Eftersom min dator mer eller mindre kraschat och allt är åt helvete så tänkte jag ta tillfället i akt att testa ett nytt operativsystem. Eftersom jag testat Ubuntu redan och det var rätt gay så faller nu turen på Windows vista. Betan då, det har ju inte kommit än. Den mer eller mindre auktoriserade utgåvan heter Microsoft.Windows.Vista.32Bit.Build.5342, och nu ska ni få läsa lite mer om skiten.
Följande bilder visar hur det ser ut i själva boot-skedet. 3d-effekten på texten i första bilden är något som åstadkommits av digitalkameran, den är inte helt grym.

Att installera var inte helt enkelt, setup-programmet verkade tycka om att krascha så fort man försökte installera på en partition som inte var helt nyskapad. Med andra ord, för att ens kunna komma vidare var man tvungen att först ta bort den nuvarande partitionen och sen skapa en ny, exakt likadan.

Det känns väl mer som ett skin till windows XP kanske, men men. Folk kommer ju bli stenkåta av att saker blir snyggare, så vista kommer nog sälja bra. Även om jag tyckte att det gick lite väl trögt för att vara ett operativsystem, men min 1,4 ghz med 1,5 gb RAM och radeon 9800 pro kanske börjar bli gammal..

Ärligt talat orkar jag inte ladda upp mer bilder nu. Vill ni ha mer så hör av er så rarar jag skiten.

Hat

2006-07-05T00:58:00.000+02:00

"Kärlek är att sparka på den som tror att den ligger"

Ni har stiftat bekantskap med henne förut, och det är dags att göra en återdykning in in SvartTingeling's värld. Vi inleder:
Min vita gardin flög ut igenom mitt fönster,
får jag följa efter ?
Feel free, mon amour. Men inte innan vi hunnit gå igenom alla litterära godheter som existerar i din dagbok. Fuck August Strindberg, jag har hittat en ny litterär guldgruva.

Med en utbredd och grav dyslexi så definierar SvartTingeling om tonåren för oss alla. Mådde du inte dåligt förut? Gör det nu, du har fortfarande tid på dig. Skriv dikter.
I don’t want your pity,
just some understanding.
Some one that’s listen to me.
Hold me. Just holds me safe.
Nothing more.
Your love? If you can spare some.
Who do you call at to coveters to 3 at night?
What ever happened to jutes?
Om någon överhuvudtaget förstår vad de sista två raderna vill säga, tveka inte att kontakta mig. Seriöst.

it’s just a dream,
forgett it you never be that lucky

tja.. don't quit your day job.

Vill ni ha mer, skaffa helgon. SvartTingeling's dagbok is the place to be, säger jag bara.

Jävla idioter.

2006-07-04T00:28:00.000+02:00

Annons från Lunarstorm. Så jävla patetiskt.

"If making love might be fatal and if a cool spring breeze on any summer afternoon can turn a crystal blue lake into a puddle of black poison right in front of your eyes, there is not much left except TV and relentless masturbation."
- Hunter S. Thompson

Att "vara med bruden"

2006-07-01T22:51:00.000+02:00

"Jag är med bruden för att det inte finns nåt annat att göra". Skitsnack. Det finns inget annat att göra därför att du är med bruden. Typ, jämt.

Varför fastnar varenda människa i samma spiral?

Den renaste oskuld

2006-06-30T01:55:00.000+02:00

Favorit i repris, på begäran!

Det var en mörk och kylig höstnatt, och jag satt som vanligt ensam hemma med en god bok och ett stearinljus och kliade mig i mitt yviga skägg. Bredvid mig låg min machete, min trofaste tjänare och den enda entiteten i denna värld som sannerligen förstod mig. Blodet och våldets tjänare, smärtan och ångestens budbärare.
Det var längesen nu som jag hade fått utsväva mina köttsliga lustar på någon, och mina händer darrade när jag bytte sida i boken av blotta tanken av att få sätta macheten i ännu en oskuld. Men jag visste att jag var tvungen att behärska mig. Det finns en tid för allt, och när tiden är mogen så kommer alltid ett tecken. Jag kunde inte låta bli att smeka min penis samtidigt som jag kände på mitt yviga skägg och fantiserade om att skära in i en flickas kött.

Plötsligt flög fönstret upp med en smäll. Brådskande vände jag mig om, dock inte brådskande nog för att inte hinna känna en flyktig doft av smegma från mitt skrev sväva uppåt mot mina håriga näsborrar. Lukten gjorde mig om möjligt ännu kåtare, och likt en brunstig noshörning stampade jag mot fönstret för att inspektera vad som egentligen hade hänt.

När jag kollade mot skyn såg jag en fullmåne. Mina pupiller vidgades och jag började svettas ymnigt. Jag tog ett fast tag med båda händerna om det blöta och iskalla fönsterblecket som jag nu lutade mig mot, och reste ansiktet mot skyn. Det började hagla, och inom loppet av några sekunder slog en blixt ner i fjärran, dock med en behagligt hög smäll.

Jag vände mig snabbt bakåt, och fick syn på skrivbordet. Jag skyndade mig dit och greppade tag i min nyslipade machete. Ikväll var kvällen, det visste jag. Jag stoppade ner macheten i den macheteslida som jag alltid bär runt min midja, och torkade ännu en gång den rinnande svetten från min panna på min skjortärm.

Efter att ha iklätt mig den svarta läderjackan och den rosa sydvästen så styrde jag mina bestämda steg utåt. Efter att ha smällt igen dörren till trapphuset där jag bor så tilltog haglet och den kalla vinden, och smekte mitt anlete likt en villig minderårig flicka under min iskalla barmhärtighet.

Det tog inte lång tid förrän mina blodsprängda hökögon fick syn på en vilsen och blek flicka i det iskalla höstmörkret. Hon hade en skotskrutig skolflicke-kjol på sig och en vit tajt miniskjorta som markerade hennes myggbettsbröst på ett mycket artistist sätt.

När jag närmade henne kände jag hur haglet tilltog, och när jag kommit fram till beröringsavstånd så vände hon sitt bleka och oskyldiga anlete mot mig och log. Hon log! Att hon vågade, den lilla hyndan. Hon öppnade sin motbjudande kvinnokäft och yttrade
-"Hej farbror, vad gör du ute i det hä-"
Hennes ord avbröts av min knivskarpa machete som begravdes horisontalt mellan hennes ögon. Ett behagligt motstånd gavs av hennes skallben, något jag saknat på mina tidigare offer som primärt fått det första slaget i låret eller halsen, mjuka och svaga ställen på den patetiska människokroppen.

Efter att hennes numera blodindränkta kropp hade fallit till marken som följd av att jag dragit ut min machete med ett ryck, så fortsatte jag min ondskefulla rit. Jag hade alla moment utstakade, och började ta fram värmeljus från IKEA som jag köpt dagen innan. Dessa placerade jag runt hennes kropp i ett stort hakkors.

Nästa steg blev att plocka fram ballongerna. Jag hade inhandlat rosa och blåa ballonger på Lidl dagen innan, eftersom jag inte var säker på vilket kön mitt offer skulle inhava. Jag kunde komma ihåg mig själv när jag tänkte "Skit samma, de hafva ju båda en analöpnning" när jag skrockade för mig själv i Lidl-korridorerna.

Efter att ha blåst upp ballonger i en cirkel, fastsatta med snöre i stenar runt kroppen (men dock utanför ljus-swastikan) så började jag klä av henne. Hennes sargade anlete äcklade mig dock, så för att botgöra detta slog jag det mot marken med ansiktet före ett dussintal gånger, tills det fastnade likt ett krossat ägg. Haglet hade vid denna punkt avtagit, och förvandlats till ett angenämt sommarregn, komplett med sol och sjungande fåglar.

Efter att kroppen var helt naken så började jag långsamt införa min machete i hennes slida. Jag kände ett anmärkningsvärt motstånd, men åkallade de ord som min far en gång yttrat när han våldtagit mig analt i min barndom. "De oskyldiges blod äro af det besta kvalitet och nyttjas fördelaktigt som lubrikant vid älskog".
Min machete gick likt en vattenpump motoriskt ut och in ur flickebarnet, tills jag kände min infekterade blodutspädda sperma rinna ner för mitt lår. Jag hörde röster, och insåg att det var dags att packa ihop cirkusen och dra.

Jag införde snabbt den blodindränkta knullmacheten i sin slida och gick snabbt iväg mot min trappuppgång. Efter att ha slått portkoden 666 och slagit igen dörren bakom min rygg kände jag mig säker.

Göran Finkel hade gjort det igen.

Kärlek upptäcks inte, den skapas.

2006-06-26T15:21:00.000+02:00

Kärlek är en illusion. De orden skrev jag i skolans nyskapade diskussionsforum när jag gick i femman. Just då förstod jag kanske inte innebörden av orden, även om jag redan då funderade över vad kärlek egentligen var. Jag brukade skriva dikter på engelska, som det jävla emo kid jag var.

När man träffar någon så börjar man genast analysera. Hjärnan arbetar med ljusets hastighet för att bedöma personens alla karaktärsdrag, både sociala och fysiska. Om dessa variabler överstiger den interna gräns vi satt upp så börjar vi försöka närma oss. Ibland besvaras det, om dina egna drag blivit accepterade. Ibland inte. Frågan är bara vad som händer när man faktiskt accepterat varandra. Vad är egentligen det vi kallar kärlek?

En förutsättning för kärlek enligt många är att man ska vara lika varandra. Det är det enda man söker, en andra hälft av sig själv, förlorad någonstans i den väldiga världen.

Att tro på detta som fakta är såklart ignorant och fullkomligt idiotiskt. Det finns ingen kopia av dig någonstans. Du är du, och du är den du är som ett resultat av dina upplevelser och tolkningar i livets spel. Att någon annan skulle upplevt samma saker och tolkat dessa på exakt samma sätt är inte bara otroligt, utan dessutom omöjligt.

"Den här personen tänker precis som jag", tänker du. Överväldigad, över att du hittat någon som du kan diskutera saker med, och som reflekterar som du. En komplettering av dig själv, någon du kan trivas med i alla aspekter.

Jag vågar påstå att det du lever i, är en lögn. Du anpassar dina intryck efter förhoppningen att denna person ska vara som du, så att alla aktioner blir vridna till att passa in i dig själv. Allt denna personen gör rätt höjs upp på en piedestal, får en gloria och stämplas som helt underbart.

Det du stör dig på, alla tankefel eller kroppsliga fel sjunker undan. Detta är helt naturligt, för vem skulle kunna hålla en relation med en person man stör sig på? Man måste förtränga, förhöja och försköna den man älskar. Ur detta faktum får vi det urgamla påståendet "Kärleken är blind". För det är den. Helt blind, tanklös och ologisk.

Tänk dig för innan du älskar en människa någon gång. Tänk dig för, vad det är du älskar, och vad det är du själv skapar för att du så innerligt vill att det ska finnas där.

Detta gäller speciellt de personer som har en väldigt låg tröskel för vilka personer de accepterar. Personer som tar in vem som helst, och tror sig älska denne i ren desperation, för att senare förstöra hela projektet i båda ändarna, därför att förmågan att skilja verklighet från fantasi inte existerade.

Tänk. Det är inte olagligt, än i alla fall.

Developers developers developers

2006-06-24T09:32:00.000+02:00

Steve Ballmer.

Ordbajsande på Statens Järnvägar

2006-06-24T09:25:00.000+02:00

Början på en bok som aldrig kommer fortsätta

Regnet pissade ner. Han kollade ner på sina skor, och tänkte att om han någon gång skulle skriva en bok så skulle det förmodligen det mest klyschiga sättet att börja på. Regn. Det symboliserade karaktärens svåra och sorgliga livsstämning, hur alternativ och intressant personen var, enbart genom att nämna ett väder som i de flestas huvuden direkt sammankopplades med just dessa egenskaper.

Han brydde sig inte så mycket om att det regnade. På sommaren var det mest skönt att bli genomblöt, som kontrast till det faktum att varenda dag var ett rent lidande av kvav värme. Att gå när det regnade var lite som att hoppa i badkaret med kläder, förutom att det var socialt accepterat. Han funderade över hur någon av hans vänner reagerat om de såg honom liggandes med kläder i badkaret. Förmodligen hade de trott att han börjat knarka. Tanken roade honom.

Han började fingra på sin mp3-spelare, och letade upp ett album med någon nyfunnen hiphop-grupp. Hiphop hade blivit ett allt vanligare inslag i hans liv. Det var den enda musiken som var i total mångfald, som kunde vridas och vändas till precis vad som helst.

Singer/songwriters var sorgliga per definition. Genren, med snedkammade icke-leende män eller alternativa och randigt klädda kvinnor var sällan något annat än deprimerande. Bra för den situtationen, om man hamnade i den, men det funkade inte på fest. Då var man tvungen att byta genre, men hiphopen var mer mångfacetterad i detta avseende.

Det fanns låtar om att må bra, om att må dåligt, om att hata och att vilja ha en bättre värld för alla. Alla dessa låtar kunde dessutom vara på samma skiva, av samma artist. Otänkbart på… eller vänta nu. Det fanns ju massvis med skivor som hade alla dessa inslag, som inte var hiphop. Helvete. Han hade förlorat ännu ett verbalt krig med sig själv.

Han var glad att han inte hade diskuterat ämnet med någon annan än sig själv. Nu slapp han skämmas. Han satte på mp3-spelaren och gick iväg i regnet. Regndropparna forsade ner längs hårbotten på honom när han lämnade tryggheten i lägenhetsporten.

Back to the roots

2006-06-23T13:02:00.000+02:00

There comes a time in every mans life..

En pissig expansion till ett pissigt spel

2006-06-22T15:05:00.000+02:00

Att expansionen till World of Warcraft skulle suga är det nog många som anat redan i förväg. Den nyligen släppta trailern från E3 dementerar inte direkt misstankarna.

Till att börja med så består halva trailern av material taget från WoW-introt, sammansatt med lite schyssta (ironi) taglines i äkta Arnold-stil. "He sold tortillas on the corner, and the mob wanted in". Ni fattar.

Med halvtaskiga effekter visar man upp nyheterna alla redan visste om. Socketed items och flying mounts, men inga bilder överhuvudtaget. De enda bilderna man får är några nördiga sekvenser från någon finnig RP-realm med ett par töntar som knallar runt och bugar för varandra, samt något nytt område.

Nya spells? Shit.

I am not pleased.

Aj, aj, aj

2006-06-22T08:21:00.000+02:00

Stackars sten

Som hemma fast annorlunda

2006-06-18T13:41:00.000+02:00

Sjukt vad varmt det är, att sitta på balkongen på kvällen och hinka cider känns som att vara utomlands. Mygg överallt, men värmen och livet på stan uppväger ganska rejält.

Parkbänk, portionssnus och en fin utsikt är så jävla underskattat.

I am pleased.

Garfield Randomizer

2006-06-16T10:07:00.000+02:00

Produktiva arbetstimmar, ska ni tro. 1½ timme sena till jobbet var vi idag förresten. WOO WOOO!

You build your dreams

2006-06-15T18:57:00.000+02:00

Monster Magnet - 19 witches <3

Jobbet är soft.

Klicka på bilder för hi-res!

Byråkrati är humor

2006-06-13T17:18:00.000+02:00

En i tiden passande stämpel dök upp på jobbet. Fick mig att tänka lite på hur jävla kul byråkrati kan vara, använt på rätt sätt. Önskar jag hade en som jag kunde använda på varenda hemläxa man fick i skolan, hade vart hyfsat kyligt.

Gatubarn

2006-06-13T11:29:00.000+02:00

Lämnade åt sitt öde

How fragile we are

2006-06-12T21:01:00.001+02:00

"Hon hade mött honom av en slump. Men var å andra sidan inte alla viktiga möten i livet resultatet av en slump?"
- Kennedys Hjärna, Henning Mankell

När jag jämförde min hand med min brorsdotters hand (ca ett halvår gammal) så får man lite perspektiv på livet. Jag är bara 18 år, men jag är i hennes ögon oändligt gammal. Hon har ännu inte upplevt ens ett helt år utav liv, och här är jag, med 18 nämnda bakom mig.

Min hand är precis som hennes, förutom märkbart större. Genom någon biologisk process som jag inte är tillräckligt intelligent att analysera så är mina ben precis som hennes, fast större. Genom åren.

Man är inte mer än en blomma i livet. Man växer, och är inte märkbart annorlunda än någon annan i vårat släkte. Det enda som skiljer oss från blommorna, förutom våran förmåga att faktiskt gå ner på stan och avnjuta ännu en bit marknadsekonomi, är våran tankeförmåga. Och frågan är om den är så jävla bra att ha, alla gånger.

A turn for the worse

2006-06-10T22:50:00.000+02:00

Det är helt sjukt när något oväntat händer i livet, och man plötsligt rycks ifrån något som tidigare varit så fruktansvärt givet och självklart att falla tillbaka på.

Sålänge man klarar av att förtränga det, med aktiviteter som symboliska painkillers så är smärtan som försvunnen. Men så fort aktiviteterna har börjat tyna bort och man sitter ensam eller sysslolös, så har man sällan något annat att göra än att tänka.
Helt vardagliga sysslor blir plötsligt outhärdliga. Att se på TV kunde förut bara vara ett hjärndött alternativ för att döda några timmar av sitt liv. Numera är det en aktivitet närmast förknippad med ångest.

Det är som att tiden vägrar dö. Den vägrar bli dödad. Den ligger inte ens still.

Levande surrar den runt, som en ständig påminnelse.

Du förlorar. Game over.

Sinnessjuk parkour

2006-06-02T18:06:00.000+02:00

Le Parkour!

Statistik är kul

2006-06-02T14:50:00.000+02:00

Här har ni besökarantal för förbannat.

Om ni undrar vad spiken i februari beror på så tror jag det var artikeln "Vad fan vill ni". Medioker artikel, för övrigt.

Jedi Mind Tricks

2006-05-31T23:42:00.000+02:00

I'm a swordsman, the apocolypse horseman
What makes me smile is another's misfortune
I like to see your body in flames scorchin'
I like to see a part of your brain auctioned
I like to see inside of your main organs
I like to see inside of your veins pourin'
I find beauty in another's pain
I find beauty in the spirit of god but I don't fuckin' change
I find serenity in torture
My thoughts are too pure for the human mind to alter

Porr, porr, porr

2006-05-31T23:27:00.000+02:00

Copyfuck någon annan, något år

Allt är porr, fattar du inte det? Allt är porr. När du pratar med någon så är det en porrakt, fattarru? När du talar, så suger den som lyssnar på din svullna egopenis. Påstår du att du aldrig reflekterat över detta? Har du aldrig upplevt att du fått dålig smak i munnen av en viss sorts kommunikation? Jo, givetvis har du det.

Porr, porr, porr.

Why apple sucks

2006-05-21T14:05:00.000+02:00

Canada Goose

2006-05-01T19:37:00.000+02:00

Klicka för fullsize.

Första maj don't mean shit

2006-05-01T14:04:00.000+02:00

Människan är ett vanedjur, och anpassar sig till saker fort. Inte helt olikt är samhället, det som var revolutionerande på 50-talet är idag skåpmat.

Att gå ut på första maj har ingen som helst verkan. Förr i tiden så var det för att visa missnöje, för att göra arbetsplatserna bättre och ge mer makt till de som faktiskt utförde arbetet. Idag? Första maj är ingenting.

Första maj är idag som bakfyllan efter lördag. Totalt verkningslöst, och det hänger kvar bara för att det måste. I ett tunt jävla snöre hänger det från arbetarklassens forna attityd, i socialdemokratins praktikplats-placerande Sverige.

Att demonstrera på första maj är ett jävla hån mot arbetarna. Det är en illusion för gammel-kommunisterna, en delusion of grandeur om ni så vill, att makten fortfarande ligger hos gräsrötterna. Ni vet mycket väl vart makten ligger. I de nybyggda fikarummen med äldre män i kostym, där ligger makten. Och vad vet de om oss?

Det händer ingenting på första maj. Precis som alla andra dagar på året.

Etnisk renzning

2006-04-30T13:53:00.001+02:00

I en undersökning som det israeliska Centret mot rasism nyligen publicerade framstår dock en majoritet av israelerna som gravt rasistiska. 68 procent skulle vägra att bo i ett hyreshus där det fanns en arab. 63 procent anser att araberna utgör ett "demografiskt hot" (föder för många barn, blir för många) och ett hot mot statens säkerhet. Och 40 procent stöder tanken på en total etnisk rensning i Israel.

Källa: Israelerna framstår som gravt rasistiska (Aftonbladet.se)

World of Warcraft - fantasins och nyskapandets mecka

2006-04-29T13:28:00.000+02:00

Jag tycker ni kan ta och betrakta de nya mobs som Blizzard valt att inkludera i patch 1.11 som kommer inom en snar framtid.

fullsize plz!!1

Man kan ju börja undra hur långt det får gå innan den hjärntvättade massan av WoW-spelare säger ifrån att det överprisade och sjukt utdragna spelhelvetet borde ta sig i kragen.

Mitt konto går ut nu i början av maj. Jag kommer inte få möjligheten att döda svävande oheliga svärd. Jag kommer inte få möjligheten att göra spännande instanser, och dra mitt strå till stacken som mage och skjuta frostbolts.

2...2...2...2...2...2...2...drick...2...2...2...2...2...2...2...drick...

Det är inget som jag sörjer.

Young hearts, be free tonight

2006-04-26T22:12:00.000+02:00

Hon satte sig i hans bil. Doften av wunderbaum och rakvatten mötte henne som en vägg i ansiktet, men hon satte sig ändå i den varma bilen. Hon kände sig så vuxen när hon åkte bil med någon annan än sina egna föräldrar.
-"Tja älskling"
Han log mot henne. Hon hatade när han tilltalade henne på det sättet, hon kunde höra vad tonfallet avsedde. Den senaste tiden hade deras relation varit en enkelspårig väg mot hans enda hormonbesatta mål, att få knulla henne. Hon fyllde 14 i sommar, och hennes erfarenhet av killar var ungefär likvärdig med den av bilar. Känslorna var utspridda och splittrade, och hon hade ingen aning om hur hon skulle göra.

Han körde iväg, pressade gasen vilket gav henne ett behagligt tryck bakåt i sätet. Köra fort gjorde hon aldrig med sina föräldrar. Hon skämdes direkt över att hon än en gång refererat sitt liv till sina föräldrar, och började tänka över om hennes liv verkligen var så patetiskt som det för henne nu tedde sig.

När de åkt en bit svängde de ut på motorvägen. Plötsligt kände hon hans hand på hennes lår. Just i den stunden hände något, och hennes tidigare tveksamheter försvann. Hon såg honom i ansiktet. Han var ovanligt välvårdad idag, och hans hår låg på ett sätt som inte störde henne som det annars kunde göra. Hans hand på hennes innerlår kändes eggande, och hon lutade sig tillbaka som ett tecken på att han skulle fortsätta.

Han blev genast nervös. Detta var inte gensvaret han hade väntat sig, att pröva var för honom numera synonymt med att misslyckas. Han försökte hålla sig lugn, arbeta sig uppåt utan att förstöra stämningen. Hennes lår kändes underbarare än någonsin, och hennes åtsittande jeans gjorde honom inte lugnare.

När han långsamt började dras in längre i sina hormoners älskvärda dimma av lycka, och han såg henne med slutna ögon lutad bakåt, märkte han inte att hans vänstra rattbundna hand sakta hade börjat smyga sig mot vänster, som en motorisk motvikt mot hans högra erövringar.

Plötsligt väcktes han av ett ljudligt skrän. Han tittade genast upp, för ljudet gav en direkt varning om fara. Det var dock försent, allt han såg var fronten på en långtradare, allt för nära för att hans hjärna skulle kunna klassa det som något irrelevant och bortsortera detta.

En bråkdels sekund senare hörde han bara kras, metall som pressades likt aluminiumfolie kring hans kropp. Han kände en brännande smärta i ansiktet, och blodet dröjde inte med sin ankomst. Plötsligt grät hela hans ansikte av blod, och i hans hjärna rusade tankar om en för tidig död som oskuld.

Hon grät även hon. Hennes nacke brände, och i hennes ansikte kände hon miljoner små vassa sylar av smärta penetrera hennes nysminkade hud. Hon visste att hon skulle dö, och en ångest spred sig i hela hennes kropp.

Gravitationen drog deras sargade kroppar mot taket, för att sedan våldsamt pressas ner mot golvet igen. Smärtan var för mycket, och han ville bara frisättas från sitt lidande. Precis då kom explosionen. Elden konsumerade honom direkt, och den smärta han tidigare klassat som fruktansvärt blev nu en lättsamhet i jämförelse. Hans kropp brann, varenda hudpor stängde sig av ren smärta. Han grät, men blodet gav ingen plats åt hans känslor.

Hon kände tröttheten, men bara som en underdivision till den enorma smärtan. Hon tänkte på hans ansikte, och hur det aldrig skulle kunna bli så perfekt igen.

Brev från Stalingrad

2006-04-24T23:26:00.000+02:00

Brev 17

Att i Stalingrad tala om Gud är att förneka honom. Jag känner mig tvingad att säga det till dig, kära far - för den skull gör det mig dubbelt ont. Det är du som har uppofstrat mig eftersom jag ingen mor hade och du har alltid ställt gud för min inre och yttre syn. Och än djupare beklagar jag mina ord eftersom de blir mina sista. Jag kommer aldrig att få tillfälle att säga något som kan stryka över och försona.

Du är själasörjare, far, och i sitt sista brev säger en människa blott det som är sanningen - eller det som hon tror vara sanningen. Jag har sökt Gud i varje granathål, i varje bombat hus, i varje gathörn, hos varenda kamrat när vi låg i våra skyddsgropar, och jag har sökt Honom i hans himmel. Gud visade sig inte när mitt hjärta ropade efter honom. Husen låg i ruiner, mina kamrater var lika tappra eller fega som jag, på jorden rådde hunger och död, från himlen föll bomber och eld, blott Gud fanns ingenstans, det är ohyggligt och att jag aldrig kan göra detta gott igen.

Men om det ändå finns en Gud, så finns han hos er, i sångböckerna och bönerna, i prästernas och predikanternas gudliga talesätt, i klockklangen och rökelsedoften. Men i Stalingrad finns han icke.

Brev 27

(...) Här i tältet ligger vi över 80 man, utanför ligger oräkneliga kamrater. Genom tältduken hör vi hur de skriker och stönar och ingen kan komma till deras hjälp. Bredvid mig ligger en underofficer från Bromberg med ett svårt bukskott. Överläkaren har sagt till honom att han snart får komma hem, men till sjukvårdaren säger han ”Han klarar sig inte över natten, låt honom ligga så länge”. Överläkaren är verkligen en god människa.

På andra sidan om mig, invid väggen, ligger en soldat från Breslau, som har förlorat en arm och näsan och han sa till mig att nu behövde han ingen näsduk längre. När jag frågade honom vad han skulle göra om han grät, sa han: ”Inga här, varken du eller jag, kommer att gråta mer. Det är andra som mycket snart kommer att gråta över oss”

Riktig feminism

2006-04-23T22:27:00.000+02:00

Varför tar inte feminism upp något om de positiva fördelarna för kvinnor? Som att kvinnor har en lägre åldersgräns på många discon, eller att kvinnor inte har obligatorisk värnplikt? Om jag, som man, vägrar göra värnplikt trots att jag blivit kallad så hamnar jag i fängelse.

Feministjävlar, dra åt helvete. Ni fattar fan ingenting.

My razor and me

2006-04-21T16:56:00.000+02:00

..we are oh so free
my razor, thy be
the one who understands me

the blood i see
and relief thy give me
oh my razor and me
for eternity

men jag är speciell, inte som någon annan
ni pissar i mitt ansikte, slår mig i pannan
och trots att ni mobbar mig som en tok
gör det ej något, för jag har en egen bilddagbok

emo love

Löneslaveri = mental våldtäkt

2006-04-20T21:36:00.000+02:00

Big city life - Don't let the system get you down

När jag satt häromdagen vid frukostbordet och filosoferade, trött som vanligt efter alldeles för lite sömn helt enligt mitt coola filosof-mantra, så började jag tänka på livet.
Inte livet som i var man ska resa över sommaren, sånt berör mig inte. Snarare livet så som vi valt att konstruera det. Element i livet som inte är givna, utan definierade i efterhand av vissa personer.

Jag läser psykologi på gymnasiet, något jag sedermera ångrat eftersom jag måste gå mellan två byggnader som ligger åtskilliga meter emellan varandra samt att jag måste umgås med folk jag ine känner. En ganska given del i psykologin är ett fenomen som alla känner till - förträngning.

Vad förtränger man? Vilka sorters saker är det hjärnan stöter bort? Hjärnan stöter medvetet inte bort något positivt. Det är inte förra årets jävla sköna suparfester med polarna som din hjärna stöter bort. Hjärnan stöter bort det hemska, det som skadar dig om det får ta upp för mycket av ditt psyke. För att kunna hantera verkligheten så stöter hjärnan bort vissa saker.

Jag kom att tänka på förra sommaren när jag jobbade som vaktmästare. Jag gick upp i ett tredjepersons-perspektiv och utförde mina rutiner på morgonen. Duschade inte, eftersom den omänskliga värmen samt arbetet ändå skulle sätta sina hygieniska spår efter halva dagen. Smörade en dubbel ostmacka, plastade in den, åkte iväg till jobbet - till höjdpunkten. Doppa mackan i det varma kaffet och äta. Se ut över Uddevallas hamn.

Resten av arbetsdagen var förträngd. Min hjärna gick in i ett helt annat stadium. Möjligtvis lyssnade jag när jag fick arbetsuppgifterna, civilingenjörsbetingande quests såsom att klippa en gräsmatta gav mig intressanta genomgångar av hur man vevar igång en gräsklippare. Men vart tog resten av dagen vägen? Vart tog mitt jävla liv vägen, när jag kom hem klockan fyra och hade några timmar att sitta framför datorn innan jag var tvungen att (försöka) sova för att orka upp sex nästa morgon?

Börjar någon se en likhet? Hur tror ni personer vid ett monteringsband tänker om dagarna? Tänker de alls? Ja, sålänge de inte drömmer sig därifrån så tänker de förmodligen inte alls. Varför? Eftersom näringslivet suger. Det suger inte bara kuk, det suger musten ur oss alla. Morot och piska i all ära, men varför kör vi ihjäl oss själva? När fan ska vi sätta gränser?

Jag sätter gränser här och nu som ni kommer få uppleva om ni gör revolution och utser mig till ledare.

6 timmars arbetsdag
Obligatorisk flextid för yrken som tillåter det (sjukvård kan t.ex. bli svårt). Alla människor är olika, vissa vill gå upp tidigt, andra inte. Dagens upplägg respekterar inte det, vilket skadar vårt välbefinnande.
Dramatiska förändringar i ett företag med (nedläggning, massavskedningar) måste ha majoriteten av arbetsstyrkans (de anställdas) stöd.
Ökade lön för skitarbeten (städare, gräsklippare). Arbetena är hjärndödande och borde klassificeras som hälsovådliga.

Det finns så mycket mer jag skulle vilja göra, men eftersom artikeln ska handla om näringslivet och dess styggelser så håller jag kollektivtrafiken och det för mig själv.

Tax the rich and not the poor - one solution, class war!

Minus det där med klasskrig då. Det är såå 1900-tal.